annonsutrymme
annonsutrymme
KULTUR/NÖJE
Publicerad 080109 02:01. Uppdaterad 080109 08:14.
Det har kommit några fina lokala skivor de senaste veckorna. Idag ges plats åt två skivor som är besläktade fastän musikaliskt långt ifrån varandra.
Både Kim Stranne & Kollektivet och Patte Kejtson & Arbetarna tar ställning och knyter näven med sin musik. Men framförallt är det två bra skivor av olika slag. Så bra att de lokala skivor från 2000-talet som kan mäta sig med dessa båda är lätträknade.
När jag höll på med omlyssningar för att sammanställa mina årsbästalistor hade jag inte hunnit höra de här skivorna ordentligt. Men nu efter åtskilliga lyssningar på båda kan jag konstatera att såväl Kim Stranne & Kollektivet som Patte Kejtson & Arbetarna hade förtjänat ett omnämnande där.
Svart På Vitt
Kim Stranne och hans band har lyckats riktigt bra med sin skiva.
Deras visrock, nyprogg eller vad man väljer att vilja kalla det har blivit till en översvallande bra skiva.
10 låtar av ganska skiftande slag både textmässigt och musikaliskt.
Det är ställningstagande, politiskt eller knyta-näven-rock. Framförallt är det välskrivna texter som aldrig faller i agitationsmusikens inbyggda fara. Kim Stranne hittar ett mer poetiskt anslag när han formulerar sanningar om vårt svenska samhälle och verklighet.
Ämnena är mångskiftande och det hela balanseras med ett par finstämda kärlekssånger, att de är direktskrivna till Kims hustru vet alla som sett en spelning med bandet.
Även musikaliskt är det en god nyansering och variation, allt från mjukare finstämdheter till sådant som Lita Inte På Folk, en glad medryckande och given allsångsrefräng inför en festglad pubpublik.
Efter några lyssningar slår det mig att skivan är betydligt mer varierad än vad jag först tänkt på. Och genom variationen växer skivans styrka. Arrangemangen lyfter låtarna och tar dem i olika riktningar och inte minst Andreas Magnussons elgitarr ger extra liv med många snygga slingor runt melodin.
November 92 är en fin suggestiv långsam melodi. Facit är en riktigt bra låt om att se tillbaka och fråga sig varför det blev som det blev.
Låt Dem Backa Ner I Sin Grav är läckert suggestivt uppbyggd. Trummorna hackar och hugger in, små korthuggna snygga gitarrinpass dekorerar.
Ur Dyngan och Man Gör Så Gott Man Kan är andra små pärlor.
Det är alltid välformulerat och trots det agitatoriska anslaget så är musiken ofta finstämd eller mjukt nedtonad.
Musiken, texterna, sången, de skiftande arrangemangen är utmärkt. Att det dessutom är välproducerat och även ur den aspekten låter fint bidrar ytterligare till att göra den här skivan riktigt bra.
Tommy Granlund
Nåt Annat Än Det Här
Patte Kejtson laddar hårt i sina texter. Det är arbetarkamp på ett sätt som sällan hörs i dagens musik. Ingen kan missa på vilken kant Patte befinner sig.
Pattes låtar fräser ut arbetarens frustrerade ilska och vrede mot orättvisor och politikermygel.
Det brinner av ilska och kamp för förändring. Texterna tar ställning utan att det blir plakatagitation
Proggandan gör sig påmind mest hela vägen. Musiken är hetsig och framfusig. Men framförallt är det musikaliskt livfullt med fräcka arrangemang. Oavsett hur tungt och hur påträngande rocken än är så finns det gott om utrymme för akustisk gitarr och tvärflöjt. En tvärflöjt som ofta ligger mitt i ljudbilden när musiken är som tyngst.
Jag tilltalas av musiken som alltid är levande och aldrig insmickrande. Rockmusik som oftast är hårt attackerande. Aldrig låst i standardform. Fräsch och händelserik. Det ges alltid utrymme för något att hända i låtarna. I de flesta låtarna dyker det upp partier som ändrar musikens karaktär. Antingen snabba taktbyten eller temposkiften, ibland bara för några korta ögonblick innan låten återvänder till sin grundform.
Små korta stunder som förändrar, nyanserar och levandegör musiken extra mycket. Och det låter genomtänkt, allt som händer i låtarna känns naturligt.
Några låtar sticker ut extra och Idyllens Kedjor, Det Löpande Bandet, Arbetaren är tre låtar i rad som hör till skivans toppar.
Nåt Annat än Det Här är en enkel hemmainspelning. Men den sjuder av liv. En bra produktion hade möjligen höjt skivan ytterligare. Men enbart om det gjorts med känslighet annars kanske det slipat bort lite av friskheten.
Det får vara som det vill med det inspelningstekniska. Det avgörande är att Patte Kejtson & Arbetarnas skiva är mycket bra.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme