annonsutrymme
annonsutrymme
Sven-Ingvars med Sven-Erik Magnusson gjorde ett mycket bra framförande vid spelningen i Kalmarsalen i helgen, enligt vår recenscent.
Arkivfoto: Mats Andersson/Scanpix
KULTUR/NÖJE
Publicerad 090406 01:36. Uppdaterad 090406 10:34.
En spelning med Sven-Ingvars är redan på förhand en väldigt speciell sak. Ytterst få popband i hela vår värld är så totalt egensinniga och spelar i sin egen unika genre.
Det finns få som har en lika omfattande låtkatalog av stora hits och tidlösa låtar.
Med en lång rad topplåtar , en helt unik originalitet och en alltid lika påtaglig spelglädje är bandet alltid riktigt bra live.
Det är skönt med ett popband som inte liknar något annat, aldrig sneglar åt något annat än sin egen särart.
Sven-Ingvars är alltid klart bra. I Kalmarsalen i lördags var det en väldigt bra spelning även med Sven-Ingvars mått.
Med stor glädje konstaterar jag att de gör en ny och delvis rätt annorlunda show på den här turnén.
Entusiasmen och den glada stämningen finns med från första ton och vi får utsökta versioner av den alltid lika strålande Lika Ung Som Då, Te Dans Me Karlstatösera och Fröken Fräken. En vacker stilfull version av obligatoriska Anita, den verkliga pärlan i deras Frödingrepertoar får Sven-Erik att konstatera att nu är vi inne på kultur och då sitter man ner.
Det blir starten på en lång härlig akustisk avdelning. Sittande på stolar framförs en lång avdelning med tre akustiska gitarrer, kontrabas, enkel trumma och dragspel. Som inleds med en fyndigt lekfull version av Frödings Tre Kärringar I En Backe och det är kul att höra Två Mörka Ögon akustiskt.
Jag gläds väldigt mycket åt att den fina Jag Älskar Dig Ännu inkluderas och den är så snyggt gjord i den här avskalade formen. Lika positivt är det att de kör sitt längre hitmedley akustiskt. Det är friskt och en låt som Vid Din Sida blir en helt annan och lika strålande låt.
Men hela denna akustiska del var högst njutbar och en välkommen extra finess.
Efter pausen är det dags för den verkliga höjdpunkten. En av de absolut bästa låtar Sven-Ingvars någonsin spelat in, den underbara Månskensnatt I Åmotsfors som görs så vackert och stilfullt med Staffan Ernestams snygga slidespel som extra njutning.
Staffan Ernestam har växt fram till en mycket viktig del i Sven-Ingvars, hans smakfulla och mångsidiga gitarrspel har stort utrymme. Och det är ett synnerligen gediget band fullt av spelskicklighet, smakfullhet, god variationsrikedom i hur de spelar.
Den sedvanligt sanslösa rockurladdningen som avslutar är intakt med grymma versionen av Jag Ringer På Fredag, den sanslöst rock´n´rollsvängiga Kyss Mig Stilla och den tunga boogierockiga Torparrock. Kvittar att jag hört det oräkneliga spelningar, det är väldigt imponerande och oerhört bra.
Det finns hur mycket som helst att säga positivt och den här kvällen var det ett Sven-Ingvars i toppform vi fick höra. Med lagom avvägt mellan klassiska hitlåtar och mer sentida starkt låtmaterial. Med en variation och mångsidighet som är sällsynt bland populära popartister. Med en repertoar som till nästan 100 % består av tidlösa låtar, varav den allra största delen är riktigt riktigt bra. Med en spelglädje och entusiasm som är smittande.
Minskat publikfrieri
Tacksamt och positivt också att Sven-Erik Magnusson den här gången håller det ibland alltför överdrivna publikfrieriet på en synnerligen måttlig och väl balanserad nivå.
Med en gemytlig anda och stämning som löper genom de kortare anekdoterna och skämten om en del händelser i Sven-Ingvars långa karriär. Toppklass utan tvekan i den här två timmar långa väldigt bra spelningen.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme