annonsutrymme
annonsutrymme
Foton ur Bröd og Billeder, en utställning av Mette Aarre, verksam i Ubbeboda, 1981.
Kjartan Slettemarks berömda pass där han förvandlat sig sig själv till Richard Nixon.
Pierre Brassaus kraftfulla målning som lurade konstkritikerna 1964. Tavlan är målad av chimpansen Peter i Borås djurpark.
KULTUR/NÖJE
Publicerad 100903 05:35. Uppdaterad 100903 10:10.
Vad är konst i allmänhet och konceptkonst i synnerhet? Och finns det någon speciell svensk konceptkonst?
Med utställningen Svensk konceptkonst ställer Kalmar Konstmuseum och curator Martin Schibli frågan på sin spets. Med start i morgon, lördag, går det att dyka ner i ett myller av svenska konstobjekt från det senaste halvseklet som utmanat, provocerat, konstpubliken och det allmänna medvetandet.
I utställningen visas verk av ett 70-tal konstnärer som på olika sätt satt idén framför utförandet, retat folk eller i vissa fall medvetet lurats. En hel del av det som visas betecknades när det kom som något helt annat än konst.
- Vi gör med utställningen ett påstående. Finns det något som kan kallas Svensk konceptkonst ska det vara med här. Sedan går det förstås alltid att fundera över var gränserna går, hur renlärig man ska vara säger, Martin Schibli.
Konceptkonst, eller konceptuell konst, är ju den konstriktning som menar att det är upphovsmannens eller kvinnans idé eller plan för ett verk som är det väsentliga. Konstverket kan alltså inte definieras som något speciellt föremål. Det är hela processen det handlar om.
Konceptkonsten ifrågasätter konstens möjligheter och undersöker gränslandet mellan konst och icke-konst.
Riktningen växte fram på 1960-talet men kan väl sägas ha sina rötter i avantgardistisk konst i tidigt 1900-tal med Marcel Duchamp som en lysande fyrbåk.
- För att något ska definieras som konceptkonst räcker det nog inte riktigt med en spontan idé. Det hela måste vara genomtänkt, menar Martin Schibli som med utställningen i Kalmar blir något av en pionjär på området.
- Någon riktig samlad bild av svensk konceptkonst har knappast getts tidigare, åtminstone inte i utställningsform. Och några större samlingar finns inte.
Nu kan det förstås vara svårt att samla på och visa konst som inte i första hand ska manifesteras genom något bestående verk. Men i de allra flesta fall finns ändå något handfast att utgå från och fundera över, helst med hjälp av någon form av beskrivning eller handledning.
Frågan är kanske hur mycket normalbesökaren på ett konstmuseum orkar med. Att sätta sig in i ett drygt 100-tal verk är nog mer än de flesta klarar. Fast det går ju bra att dyka ner lite här och var i utställningen och fördjupa sig i det som verkar mest intressant.
I utställningen på Kalmar Konstmuseum finns en lång rad kända namn som får samsas om utrymmet med för den stora publiken mer obekanta konstnärer. Det står i vart fall klart att det under de senaste tre-fyra decennierna funnits ett väldigt vitalt konstliv lite vid sidan av de etablerade gallerierna och konsthallarna.
- Jag skulle nog vilja säga att det är bokförlag som förmedlat en stor del av konceptkonsten, säger Martin Schibli.
Det är en spännande, om än krävande, utställning som öppnar på Kalmar Konstmuseum i morgon. Den som går in med öppna sinnen hittar snart också den humor som ofta finns inbyggd i konceptkonsten.
Det går till exempel att le lite skadeglatt åt 1960-talets konstkritiker som skrev lysande recensioner om konstnären Pierre Brassau som ställde ut på ett galleri i Göteborg 1964. Det visade sig snart att Pierre egentligen hette Peter och var en chimpans i Borås djurpark.
- Där finns kanske kärnan i konceptkonsten. Kritikerna då trodde att all information fanns i verket. Men så var det inte och idag har vi en annan syn på konst, menar Martin Schibli.
- Konceptkonsten uppmanar till funderingar om var ett verk egentligen uppstår och var det finns.
Rolf Ljung
*svensk konceptkonst
Ett 70-tal konstnärer verksamma i Sverige
Kalmar Konstmuseum
4 september - 14 november
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme