annonsutrymme
annonsutrymme
Per Eggers spelar fröfabrikören Otto som ska få gifta sig med den unga kvinnan han räddat från att drunkna, Suzanne Reuter hans bitska husa som inte vill ha en ny fru i huset och Robert Gustafsson fabrikörens tankspridde vän.
Foto: PeO Larsson
KULTUR/NÖJE
Publicerad 111122 16:58. Uppdaterad 111122 17:02.
Per Eggers ska vara den hjältemodige fröfabrikören, Suzanne Reuter hans husa och Robert Gustafsson hans tankspridde vän bokhandlaren i Hjälten från Kalmarsund.
För Per Eggers är det premiär för friluftsteater i Krusenstiernska, Reuter och Gustafsson är veteraner, fjärde gången för henne, tredje för honom.
Fröfabrikören har räddat livet på en ung flicka, och ska därför inte bara få medalj utan också gifta sig med henne.
– Man vet riktigt om han är hjälte eller inte. Jag spelar som vanligt den fumliga kontorsråttan som blir anförtrodd detta och som inte är så bra på att hålla tätt, Suzanne spelas husan som skött om fabrikörn och trott på en framtid med honom, sammanfattar Robert Gustafsson.
Sommarens friluftsteater är en klassisk förväxlingskomedi med lyckligt slut. Den utspelas 1932 och förutom fabrikören, husan och bokhandlaren finns det också en sviken fästman, en arg sjöman, en glad änka och en pilsk pastor.
– Målsättningen är att alla ska få varann på slutet, absolut. Det vore tråkigt om någon blir ensam kvar, säger Robert Gustafsson.
– Den passar bra i Krusenstiernska, den går att förflytta i tid och rum, säger Suzanne Reuter.
– Det vore svårt att spela Norén bland nybakta kanelbullar, menar Robert, som utvecklar idén med folklustspel:
– Som publik ska man inte behöva läsa mellan raderna. Man vill ha givna roller. Det är som ett schackspel med tydliga spelregler. Inte någon gång under de fem åren som det varit utomhusteater på Krusenstiernska har man ställt in.
– Vi har tur både med publiken och med vädret, säger Suzanne.
– När vi spelade Zpanska flugan var det storm. Ölandsbron var avstängd, allt var igenbommat. Det var katastrofläge. Dekoren flög bort. Men vi spelade, och publiken satt kvar, säger Robert.
Per, Suzanne och Robert har spelat med varandra i olika konstellationer.
– Vi har hunnit mötas under årens lopp, säger Per.Som vanligt lär det bli publiksuccé, och extraföreställningar.
– Vi har haft över 100 procent beläggning, förra året stod det folk i kö för återbudsbiljetter, säger Robert.
Fakta/ Hjälten från Kalmarsund
Hjälten från Kalmarsund har premiär den 28 juni och spelas fram till och med 28 juli. Bo Hermansson regisserar. Det är i original en tysk fars. Der kühne Schwimmer av Frans Arnold och Ernst Bach. Den hade svensk premiär 1978, Nils Poppe och Arne Wahlbeck bearbetade och översatte. Poppe har också satt upp den under namnet Ta mej! Jag är din 1987. Stefan & Krister kallade pjäsen för Bröstsim och gubbsjuka när den gavs på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg 1999. Sommaren 2008 gavs den, under titeln Fyra bröllop och ett bad, på Fjärderholmarna med bland andra Ulf Brunnberg och Ola Forssmed. Arnold och Bach har också bland annat skrivit Spanska flugan och Lånta fjädrar.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme