annonsutrymme
annonsutrymme
KULTUR/NÖJE
Publicerad 080509 02:23. Uppdaterad 080509 08:45.
Hört talas om Sunkit? Hört talas om Sixten Jansson? Hört talas om Kerstin Banana Bylén?
Om inte, du har missat något unikt. Det är inte lätt att beskriva i ord vad det handlar om.
Sunkit är en mycket speciell klubb som funnits i tolv år. Med mottot att lyfta fram "incredibly strange music". Något de lyckats utmärkt med. Underliga inspelningar, skivor som är dåliga eller bra, märkliga eller konstiga på ett förtjusande sätt. Eller för att uttrycka det enkelt "udda och bortglömd populärmusik". En gång i månaden sedan tolv år tillbaka har Ny-Magnum och Burt von Bolton missionerat kärleksfullt för musik som är?.ja speciell.
Jag var uppe i Stockholm när de hade tioårsjubileum och efter att ha upplevt den fantastiska kvällen kunde inget hålla mig ifrån Debaser när det för några dagar sedan var dags för 12-årsjubileumsfesten. Som var minst lika speciell. En fantastiskt rolig kväll.
Sunkit har lyft fram en hel del bortglömda inspelningar från några decennier tillbaka och gett dem klassikerstatus. Skivor som länge varit bortglömda eller i många fall sådana som i stort sett ingen hörde när de kom men nu dyrkas av väldigt många.
Sixten Jansson är den störste enskilde artisten. Han hade faktiskt kultstatus i Sverige redan innan Sunkit föddes. Han sjöng på talangtävlingar och vann en vokalisttävling hemma på Åland i slutet av 1970-talet. Vilket ledde till att han faktiskt fick göra en singel på svenska EMI 1980. Don´t Stop The Music är en fantastiskt svängig sak och Sixtens sångstil trotsar alla gängse regler, tolkningar och uppfattningar om hur man kan sjunga. Om jag möjligen ska försöka beskriva något så ?.ger jag upp. Det går inte att fånga i ord.
För att citera Sixten själv "säga vad man vill men jag är nog en väldigt bra scenpersonlighet". Och där träffar han perfekt. När jag såg honom för två år sedan trodde jag knappt det var sant. Det blev en lika stor upplevelse andra gången.
Och faktiskt har Sixten Jansson fått en ny karriär genom Sunkit. På de senaste fem åren har Sixten gett ut två fullängds-cd som har några alldeles enastående låtar. Hur det går till vete tusan men att en man som har svårt med ton och takt kan sjunga med sådant sväng är en gåta.
Sixten var alltså med även för två år sedan och har däremellan framträtt en del i Finland.
Men till detta jubileum hade Sunkit lockat fram ännu en kultartist och en av Sunkits stora favoriter. Och efter att ha sett Kerstin Banana Bylén på scenen vet jag inte vad som återstår att se fram emot. Hon heter något annat men under namnet Kerstin Banana Bylén var hon flitigt förekommande på scen och kabaret i Stockholm under 1980-talet. Hon blev känd för sin galna humor och sin förkärlek för bananer. Jodå. Bananer. Hennes mest kända låt är "Kär I Dig Banan" och hon uppträdde ofta klädd i - just det - bananer och inget mer.
Nu stod hon åter på scen, helt svartklädd och utan bananer men naturligtvis sjöng hon sina "Ta Mej Till Bananlandet" och "Jag Är Så Kär I Dig Banan" den sistnämnda såg den entusiastiska publiken till att hon fick sjunga tre gånger. Och precis som Sixten hade även Kerstin Banana nyskrivna låtar på programmet.
Debaser var fullsmockat och en mer entusiastisk publik är ytterst sällsynt. Och såväl discjockeyseten som när husbandet Sunkit All-Stars, de kompade också stjärnartisterna, spelade sin egen avdelning med ett dussintal Sunkitklassiker, främst dansbandslåtar från 1970-talet med enastående roliga texter, låtar som ingen brydde sig om då men som bland Sunkits vänner blivit klassiker, fick alla att sjunga med entusiastiskt.
Mustachen är möjligen tidernas största låt i den här världen. Här Finns det Plats För Vitaminer och Mårtensson är ett par andra som det jublades högljutt åt.
Och om någon undrar över dessa låtar så vill jag påstå att Här Finns Det Plats För Vitaminer förutom en obegripligt flippad text faktiskt var en musikalisk sensation när den kom 1973, schlagermetal decennier innan Black-Ingvars dök upp och blev stora. Och artisten som var sådan föregångare är ingen mindre än Sten Nilsson.
Vad som slår en är att Sunkit lockar alla sorters publik. Att det är en äkta kärlek till det underliga som firar stora triumfer med Sunkitkvällarna. Och att den publik som kommer är minst sagt brokig. Unga popmänniskor, typiska hårdrockfans, några verkliga musikkonnässörer, välkända högklassiga musiker. Ja mixen är påtaglig.
Frågan är när det blir dags för nästa jubileumsfest. Jag hoppas detta blir årligt återkommande numera. Frågan är bara vilka kultartister som ska letas fram till en nästa gång. Flera av de allra största Sunkitstjärnorna finns ju inte i livet längre. Annars hade förstås Ingegerd Sudden Eriksson varit drömartisten.
Men det räcker långt med Sixten Jansson och Kerstin Banana Bylen även nästa gång.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme