annonsutrymme
annonsutrymme
Elin Wikström, här i biblioteket på Kalmar Konstmuseum, upprepar sitt verk från 1993 i Malmö och bäddar ner sig på en stormarknad, den här gången i Kalmar.
KULTUR/NÖJE
Publicerad 091008 04:02.
- Hur skulle det gå om alla gjorde så?
Den frågan ställer konstnären Elin Wikström och går idag kl 9.30 till sängs på Ica Maxi i Kalmar. I sängen på stormarknaden stannar hon en vecka.
Kunder och andra besökare på handelsområdet Giraffen får alltså möjlighet att stanna till och fundera över tillvarons mening den kommande veckan.
Elin Wikström ställer med sitt verk, som blir något av en filial till Kalmar Konstmuseum och utställningen Socialkritiken 1993-2005, två ordningar mot varandra. Prestationsprincipen, att hela tiden rusa fram och vara så effektiv som möjligt såväl på jobbet som på fritiden, får möta sinnesvärldens ordning och logik, här representerad av kvinnan i sängen någonstans mellan vakenhet och dröm, ett tillstånd som kan ses som en hyllning till lusten och lättjan.
Elin Wikströms nerbäddning är en upprepning av något som hon gjorde på Ica Malmborgs i Malmö 1993. Då fanns hon i sängen bland varumontrarna i tre veckor under butikens öppethållande. Det är också de tiderna som gäller i Kalmar, även om Maxi har öppet längre. Under vardagarna finns Elin Wikström på stormarknaden kl 9.30-19 och lördag-söndag kl 9.30-15.
- Bakgrunden till utställningen 1993, då tolv konstnärer fanns i Ica-butiken var att det då var en nedgång i Malmös kulturliv. En grupp av unga konstnärer och curatorer tog ett initiativ för att försöka nå ut med samtidskonsten, berättar Elin Wikström.
- Att utställningen hamnade just på Ica var delvis en ordlek. Många städer runt om i världen har sina Institute for Contemporary Art som ju brukar skrivas just Ica.
Utställningen i Malmö fick stor uppmärksamhet och Elin Wikströms säng blev ett samtalsämne i stan.
- Framförallt i butiken där människor som annars inte skulle ha pratat med varandra fick kontakt, säger Elin Wikström.
- Det ena ledde också till det andra. En kvinna kom faktiskt varje dag och läste bibelcitat för mig och för kunderna i butiken. Innan hon gick brukade hon lyfta på min kudde och stoppa in ett skrivet citat. En ung man reagerade i sin tur på kvinnan så att han flera gånger kom och läste egna dikter.
Nu återstår alltså att se vilka reaktionerna blir i Kalmar. Det är väl knappast så att prestationshysterin minskat sedan 1993. Elin Wikströms sänggående kan kanske bli en utmaning för oss alla som rusar omkring i ett allt snabbare tempo utan att riktigt veta vart vi är på väg.
- Alla mina verk vill ifrågasätta beteenden och åsikter både hos individer och samhället, säger konstnären som den kommande veckan drar täcket över huvudet, vägrar att stiga upp ur sängen och bara låter tankarna komma och gå.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme