annonsutrymme
annonsutrymme
"Hipphipp"-duon Anders Jansson och Johan Wester är aktuella med sin första långfilm: "Morgan Pålsson - världsreporter".Foto: Jessica Gow/Scanpix
KULTUR/NÖJE
Publicerad 080213 09:00. Uppdaterad 080213 09:00.
Hipphipp är tillbaka. Och de är förbannade. Långfilmen "Morgan Pålsson - världsreporter" blandar humor med hårda svingar mot dagens svenska journalistik.
En halvtimmes intervjutid är utsatt med "Hipphipp"-duon Anders Jansson och Johan Wester. Första frågan, "har ni gått in för att göra en politisk film?", är tänkt som uppmjukning, ett kort resonemang om mediekritiken i "Morgan Pålsson - världsreporter".
Svaret är ja. Det tar tjugo minuter. Jansson och Wester höjer rösterna, gestikulerar, avbryter varandra, fyller i varandras meningar. Ämnet ligger, visar det sig, mycket nära deras hjärtan.
- Vi vill sätta fingret på journalistikens ytlighet, reportrarnas vilja att synas, de ekonomiska villkoren. Sådant som tyvärr ofta kommer före det journalistiska arbetet, säger Johan Wester.
- Journalisterna har ett kollektivt ansvar för att motverka det. Seriösa journalister som inte vill bidra till ytlig kändisrapportering borde kräva att tidningarna inte ägnade sig åt sådan - eller kanske ställa sin plats till förfogande.
Anders Jansson säger att duon ofta diskuterar ämnen som etik och moral inom medierna:
- Som personkulten hos dagens journalister. Se på Melodifestivalen, där Aftonbladets reporter syns lika mycket i tidningen som Christer Sjögren.
- Det är intressant hur alla alltid måste tycka någonting. Journalister kan ställa frågan "det är många som ogillar det ni gör" och så visar det sig att det bygger på att de läst någon som kallar sig Casanova79 och som suttit vid sin dator och skrivit "det här är så jävla dåligt".
Trots sitt engagemang i ämnet poängterar Jansson och Wester att "Morgan Pålsson - världsreporter" är en komedi som ska få publiken att skratta.
- Det är det första kriteriet för filmen, att den ska vara underhållande och ha ett brett tilltal. Mormor och barnbarnet ska kunna gå på samma film. Men samtidigt: Även om vi gör en sketch med ("Hipphipp"-figurerna) Tiffany eller Kajan finns ett samhälleligt fenomen bakom som vi vill granska. Om satiren bara ska vara elak vill vi inte ha med den att göra. Om den kommenterar sin samtid är det en helt annan sak.
Anders Jansson suckar över vad han ser som rena personangrepp inom dagens humor.
- (Kraftig Stockholmsdialekt): "Reinfeldt är ju helt jävla dum i huvet. Och han har inget HÅR på huvet". Man ska såga politiker, kungahuset, kändisar i allmänhet...
"Morgan Pålsson - världsreporter" har premiär den 22 februari. Just nu spelar Wester och Jansson de sista föreställningarna av showen "500" i Lund. Och sedan? Hur ser framtiden ut?
- Vi är sugna på att göra fler långfilmer, men vi gillar ju att stå på scen och göra tv också, säger Anders Jansson.
- 2008 blir ett år då vi ska samla på oss nya intryck. Vi har pratat med SVT om en "Hipphipp"-säsong till, men inget är klart.
Johan Wester fyller i:
- Senast "Hipphipp" filmades var 2002. Vi blir äldre. Suget börjar komma, men vi måste känna att det verkligen blir bra, att vi får de rätta förutsättningarna.
Just nu har duon fått bästa tänkbara reklam för sin långfilm: Morgan Pålsson dyker också upp som inslag i Melodifestivalen.
- Det vore dumt att tacka nej. Det var Kristian Luuk som frågade och vi har tidigare sagt att vi vill göra något tillsammans. Vi sade till SVT att de skulle vara medvetna om att filmen skulle gå upp. Om Granskningsnämnden skulle höra av sig får SVT hantera det.
Erik Helmerson/TT Spektra
Filmen bygger på Anders Janssons och Johan Westers figurer från "Hipphipp", utrikeskorrespondenten Morgan Pålsson och fotografen Robert Flycht.
I filmen hoppas SVT-paret på utrikestjänst i Washington. I stället skickas de till det afrikanska landet Matóbo. När det sker en islamistisk statskupp hamnar Morgan Pålsson mot tv-ledningens vilja i rampljuset.
Filmen regisseras av Fredrik Boklund. I större roller ses bland andra Suzanne Reuter, Rolf Skoglund, Fredrik Dolk och norskan Camilla Frey (som Åsne Seierstad-kopia).
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme