annonsutrymme
annonsutrymme
KULTUR/NÖJE
Publicerad 080912 02:21.
Friktion och konflikt, så heter den nya utställningen på Kalmar konstmuseum. Trots att det inte är en historisk utställning tar flera av konstnärerna tydligt avstamp i historien när de kommenterar samtiden.
Som Margret Hoppes stora fotografier från DDR. Bilder av väggar som tidigare pryddes av tavlor. Tavlor som gömts undan i förråd och arkiv. Efter murens fall och DDR:s sammanbrott är de icke längre önskvärda. Fotografiernas titlar refererar till de tavlor som en gång suttit på de ödsliga väggarna.
Lika bortglömda är vraken på Kalmarbon Magnus Peterssons tredimensionella bilder. Bilder av handelsfartyg som torpederats och glömts på Östersjöns botten.
- Svenska sjömän omkom faktiskt i andra världskriget. Det ska man inte glömma bort.
På en TV-skärm sjunger välkammade polska barn nationalistiska sånger. I det nya Europa har efter murens fall nya minoriteter uppstått. Nationer behöver definieras på nytt.
De flesta av konstnärerna, sammanlagt ett 20-tal, är okända för oss svenskar. De kommer från våra grannländer: Ryssland, Litauen, Vitryssland, Finland, Danmark och Ukraina bland annat. De flesta är unga och de allra flesta är män.
- Det är inget medvetet val. Men utomlands är det fortfarande fler kvinnor än män som håller på med konst, förklarar Martin Schibel.
Dansken Uwe Max Jensen nöjer sig med att helt enkelt hänga upp den danska flaggan på museets vägg. Var och en är fri att själv tolka flaggan med dess vita kors.
Svensken Oscar Guermouche, använder sig också av flggor. På tre svenska flaggor har han tryckt fraser ur sånger han lärt sig under sin tid som fjälljägare.
- Jag har plockat ut dem som tydligast visar vem som är fienden. Och fienden är Ivan, ryssen, den röde, säger Oscar Guermouche.
"Sverige, Sverige fosterland
Döda ryssen och må bra
När vi bränner ryska byn
Då står kuken rätt i skyn"
Han påpekar att hans intstallation ingalunda ska ses som en protest mot jägarutbildningen eller försvaret i stort.
- Den här typen av sånger sjungs i hela världen. Det är inget unikt för Sverige.
Men flaggorna och texterna är provocerande. När han visade dem i Ryssland i somras fick de snabbt tas ned.
- Jag tror de ligger i förvar på svenska ambassaden. Vi har i alla fall inte fått tillbaka dem.
Jussi Kivi och Oliver Kochta-Kalleinen ingår i den finska gruppen Romantic Society.
- Det började med att vi hade ett gemensamt intresse för att vildmarken och att gå på hajk, förklarar Jussi Kivi.
Båda sökte de efter den äkta vildmarken orörd av människor.
- Men den finns inte. Allt har blivit Naturparker med gångstigar och parkeringsplatser.
Sökande efter romantiska platser har därför flyttas till områden i gränstrakten mellan stad och land.
Jussi Kuivi tillbringar många nätter i de stora tunnelsystem som byggdes runt Helsingfors av kineser i samband med första världskriget. Han fotografera tunnlarna och den nedbrytning som sker där. Men också spåren av andra människor. Satanister, hemlösa en gång hittade han till och med resterna av en fest, kanske ett raveparty.
Jussi Kivi och Oliver Kochta-Kalleinen har också besökt bunkrar i Estland som lämnats öde när Sovjet föll sönder. I bunkrarna fanns gått om material, många av dem med apokalyptiska teman med eld, förstörelse och undergång.
Några av konstnärerna, som ryssen Oleg Kulik, är närmast kultförklarad i hemstaden Moskva. I Sverige är han mest känd för att han under en preformance i Stockholm, då han spelade en hund, bet en besökare. Här visar han två filmer. På en skärm fladdrar ett ökenlandskap förbi.
Utställningen pågår fram till november och har kostat runt 300 000 kronor. Hälften av dem har man fått i bidrag från Framtidens kultur.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme