annonsutrymme
annonsutrymme
Marlene Lindmark kommunicerar med insekter.
Lishar Eshkoly visar sin vördnad för jorden och dess brukare genom att högtidligen begrava gamla jordbruksredskap.
Oscar Guermouche använder tatueringens former.
Bengt Olof Johansson, längst till vänster, berättar om sin färd från diket i Dyestad till Östersjön.
Lishar Eshkoly visar sin vördnad för jorden och dess brukare genom att högtidligen begrava gamla jordbruksredskap.Platsens betydelse poängteras av Marius Wang, Norge, Olga Robayo, Colombia, och Herman Mbamba, Namibia.
KULTUR/NÖJE
Publicerad 070710 03:04. Uppdaterad 070710 06:56.
Konsten som en länk mellan människans konstruktiva ingrepp i naturen och ekologin.
14 konstnärer från 7 länder
Kultivator, Dyestad, Öland
t o m 28 september
Det har blivit en utställning i det stora formatet där besökaren kan vandra omkring i timmar, gärna med gummistövlar på fötterna, och fundera över människa och natur, över individens ansvar för den jord vi ärvt och som vi rimligen borde lämna vidare till kommande generationer i någorlunda ofördärvat skick.
Helst bör man nog ha sällskap av någon av utställarna som kan berätta om tankarna bakom verken under vandringen. För helt lättillgängligt är det inte.
Det rör sig om konceptuell konst där tonvikten ligger mer på idéer och infallsvinklar än på det man kan se och ta på. Inget av verken torde för övrigt ha någon större livslängd. Ett av dem brann förresten ner redan på söndagskvällen. Det var den amerikanske konstnären, Randy Albright, bosatt i Portugal, som tände på ett par portugisiska ord han format av långa slanor. Orden som brann i natten var AMO - TE vilket betyder Jag älskar dig.
Tydligast i sitt uttryck är kanske Bengt Olof Johansson som funderat över något så prosaiskt som ett dike. Han har satt in det öländska diket i ett större sammanhang där EU-miljonerna som ska rädda Östersjön rullar.
Han berättar personligt på en skylt vid diket, som går i kanten av ett litet naturreservat med avenbok, hur han på cykel följts dikets väg från Dyestad via en bäck ut i havet. Enkelt och effektivt lyfter Bengt Olof Johansson fram det personliga ansvaret. Det är ju vad just jag gör som avgör hur Östersjön ska se ut.
Internationellt samarbete har det varit när Olga Robayo från Colombia, Herman Mbamba från Namibia och Marius Wang från Norge rensat upp i en gammal skräpbod och förvandlat den till en plats för gemenskap och eftertanke.
Lishar Eshkoly, bosatt på Öland, visar sin vördnad för jorden och brukandet av den genom att högtidligen begrava jordbruksredskap under devisen "Rust in peace".
Han anknyter också till projektets grundtankar genom att i den vattengrav som bildats av det myckna regnandet visa en liten modell av Robert Smithsons väldiga, drygt 450 meter långa, spiral av jord och sten, Spiral Jetty, som den amerikanske konstnären byggde i Great Salt Lake, Utah, USA, 1970.
Oscar Guermouche ställer begrepp som demolering och ut-smyckning mot varandra genom att använda tatueringens formspråk i ristningar i trädens bark. Han har även klippt en gång i form av en jättelik pinuppa i ett gräsfält.
- Det handlar också om en ambivalens, känslan av både höra hemma och känna sig främmande för en liten ort, säger konstnären.
Kalle Runeson funderar bland annat över människans vilja att bygga monument över sig själv i stället för att ta ansvar för utvecklingen. Människan tycks vilja lägga under sig, erövra.
- FN har till exempel något som heter The Moon Treaty. Vi har redan bestämt hur vi ska dela upp och utnyttja månen.
Det finns allså mycket att upptäcka i Dyestad. De konstnärer som, utöver de redan nämnda, medverkar i Earthworks 2007 är Marlene Lindmark, Mathieu Vrijman, Sara Sena, Helena Wikestam, Benn Sena da Silva och Malin Lindmark Vrijman.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme