annonsutrymme
annonsutrymme
Folkhemmet. Här är de 150 lägenheter Conny och hans hustru inte fick hyra. Conny Blom.
Foto: Kalmar konstmuseum
KULTUR/NÖJE
Publicerad 110507 10:08.
KALMAR
De 150 lägenheter Conny och hans fru sökt men aldrig fått har blivit en jätteritning, Folkhemmet, med alla badrum och hallar och garderober och spisar och kylskåp noggrant utritade. Nu har de flyttat till Slovenien istället.
Conny Blom är konstnär, hustrun också. Två personer får inte hyra en etta av allmännyttan, för då blir de trångbodda. Men för att hyra en större lägenhet måste man ha tillräckligt stor inkomst, och om familjen består av två konstnärer går det inte att garantera det.
I Folkhemmet skulle alla garanteras en god bostad, eller som det står i den statliga utredning han citerar ”hela befolkningen ska garanteras sunda, rymliga välplanerade och ändamålsenlligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader”.
Det var då, och nu är nu.
Välfärden monteras ner, och Sverige är inte längre världsledande i social ingenjörskonst. Idag reser svenska ungdomar till Norge och skalar bananer.
– Om 30 år kommer ungdomarna från Kalmar län att slåss om låglönejobben i Gdansk, spår Martin Schibli på Kalmar konstmuseum.
Idag öppnar utställningen The return of the losers, om och av generationen som, enligt nationalekonomiska beräkningar, generellt kommer att få det sämre än föräldragenerationen. 21 konstnärer från de nordiska länderna deltar.
Utställningen består till stor del av videoinstallationer, som inte var klara igår när det var pressvisning. Ett verk rullade redan. NUG:s examensfilm från Konstfack, Territorial Pissing, där han sprejade ner en tunnelbanevagn med svart färg.
Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth menade, när filmen visades på en konstmässa, att det inte var konst utan vandalisering. Nu kan musiebesökarna själva ta ställning till detta.
På museitrappan mot Slottsfjärden finns en platsspecifik installation, Is it safe? Gustav Hellberg har byggt en låda, i samma material och färg som konstmuseet, med en dörr. Ur dörren kommer ett ljussken, och orden ”Is it safe?” repeteras. Replikerna har han tagit ut filmen Maratonmannen. Det är Lawrence Oliviers rollfigur som är på jakt efter en gömd skatt, och som under en tre minuter lång sekvens frågar om det är säkert.
”är det säkert?”
Det behöver man inte veta. Men man kan fundera på vad som är säkert och vad som är osäkert.
– Vi västeuropeer frågor ofta ”är det säkert”. Vad är säkert och tryggt?
I samband med att utställningen öppnar idag blir det performance och konstnärssamtal.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme