annonsutrymme
annonsutrymme
Inte nöjd. Tommy Granlund tycker att musikutbudet i svensk radio är en katastrof.
KULTUR/NÖJE
Publicerad 120209 15:04.
Att svensk radio är katastrof vad gäller musikutbud är välkänt beklagligt faktum sedan ett antal år.
Att det vevas samma låtar om och om igen utan någon större tanke eller intresse för att visa på ett utbud, ett intresse, någon form av mångfald eller dylikt.
Ändå. När man ser siffrorna på pränt är det chockerande.
101608 spelningar för Dancing On My Own med Robyn under ett år. De övriga två mest frekvent spelade är enligt officiella statistiken Från Och Med Du med Oskar Linnros och Hang With Me med Robyn.
Samtliga dessa tre hade mer än 100.000 spelningar på svensk radio under ett år.
Att Sverige tydligen är värst framgår också av rapporten. Svenska NRJ påstår med stolthet att de slog rekord för ett par år sedan. De menar att svenska radiolyssnare blir allt rastlösare och minskade sitt lyssnande enligt NRJ som mötte det på annat sätt än övriga kanaler. NRJ pressade på kort tid upp de stora hitlåtarnas rotations- intensitet från 50 till 60 sedan så till 70 gånger per vecka. Ingen annan radiostation i Europa ville matcha den nivån.
Nu har NRJ valt att tajta sin spellista ännu mer. Deras allra populäraste låtar spelas minst var 70:e minut.
Spelsiffran för Dancing On My Own innebär som ni säkert kunnat läsa på flera håll att den kördes 278 gånger per dygn i genomsnitt.
Det är skräcksiffror. Själv har jag för länge sedan slutat lyssna på svensk radio, frånsett specialprogram. Möjligen en stunds skvallyssning under bilfärd men då väljer jag verkligen inte de här hitpumpande tortyrstationerna ofta med någon extremt egotrippad presentatör med svår orddiarre och därtill självklart minst en sidekick. Inte ens för tio minuter.
Det börjar nog nästan bli så som talesättet har varit i många år. Att alla radiostationer i Sverige sammanlagt spelar färre låtar än vad som gjordes på den tiden det bara fanns en radiostation i landet.
När Sveriges Radio hade en ambition att spegla så mycket som möjligt av musikutbudet - jodå, det har varit så. Då fanns möjlighet att höra väldigt mycket olika slags populärmusik i svensk radio.
När det bara fanns P3 som spelade populärmusik i Sverige, plus att det fanns något popprogram i veckan som någon slags alibi i annars strikta P2, så kunde de intresserade få hygglig bild av hela utbudet genom att lyssna på radio.
Det kan mycket väl vara som många sagt i åtskilliga år. Att då kunde man genom en enda radiokanal höra betydligt fler olika skivinspelningar än vad som idag sprids genom hela det totala radioutbudet i Sverige. Jag har inte några undersökningar eller konkreta siffror att peka på i frågan men det förefaller vara så.
Inte undra på att vissa artister nöts in i folks medvetande. Tyvärr är det ju rätt många som av brist på intresse eller tid för sökande är utlämnade till radioutbudet när det gäller musik.
Nog sagt. Jag klarar mig bra utan alla dessa radiokanaler som pumpar samma låtar. Är alldeles för musikintresserad för att offra tiden på sådant extremt minimalt musikutbud.
Alla festivaler fångar intresset mest varje vecka numera. Bokningarna fylls på och såväl Sweden Rock som Way Out West och Hultsfredsfestivalen har intressanta namn i mest varje släpp.
Blues & Roots i Mönsterås fortsätter på förra årets framgångsrika väg med breddning av musiken. Nu finns Janne Schaffer Bluesband bokat. Riktigt vad det betyder får visa sig. Att Schaffer är en gitarrist och musiker som är intressant står utom all tvivel. Men det är väl få som betraktar honom som bluesgitarrist idag även om han varit inne på sådant också. Bokningen är lite oväntad då Schaffer gör en konsert i Mönsterås bara en månad tidigare.
Jag noterar att tämligen okända Vetlandabandet Honey Boy Slim & The Bad habits är bokade. Ett friskt band som mer står för det tidiga 1960-talets rhythm and blues stil. Tuff version av den tidens standardlåt Roadrunner har de kört när jag sett bandet.
Så ser jag fram emot att Tant Strul bestämt sig för att spela live igen och göra en festivalrunda i sommar. Tre spelningar offentliggjorda så här långt. Nog borde väl Hultsfredsfestivalen eller Way Out West vara intresserade av ett av tidernas allra bästa och mest personliga svenska band.
15 februari släpps Thåströms nya album.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme
Bojkotta Rix FM & Mix Megapol
Skrivet av: Peter den 10 februari 2012 09:38