annonsutrymme
annonsutrymme
Underbart, tycker krönikören om Björn Ranelids bidrag.
Foto: Jessica Gow/Scanpix
Liselotte Erndin Dahlberg
Krönikor
Publicerad 120218 17:27. Uppdaterad 120218 20:46.
Känner ni till låten? ”Min dingeling, min dingeling. Oh, vad den är söt när den dinglar omkring”.
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Efter att ha hört, och sett, flera av årets manliga deltagare i Mellon så har den gamla snusklåten fastnat i mitt arma schlagerhuvud. För årets trend verkar ju vara unga killar med behov av att hålla dingelingen på plats i tid och otid. Tralla la – och så klämmer vi till runt den lilla dingelingsingen. Tralla la – och så ned och gojsa runt igen. Kolla in grabbarna i Youngblood i kväll så förstår ni vad jag menar. Skamgreppet kommer ju från Michael Jackson men i hans fall kanske man kan ha förståelse för att han i bland var tvungen att kolla vad som fanns där nere. Här blir det bara lite löjligt.
I övrigt så har kvällens låtar försatt mig i ett mindre lyckorus. Jag vet inte riktigt var jag ska börja för det här är – så bra, så bra. Och allra bäst är Molly. Nej, det är inte den Molly som för tre år sedan uppträdde i volangklänning och försökte likna Shirley Temple”. Glöm henne, för den Molly som äntrar scenen i Leksand är mil ifrån vad ni tidigare sett – kaxig, självsäker, brutalt snygg och framför allt – hon har en urstark ballad som andas 2012. Eric Saade får nog svara på en hel del frågor efter i kväll, med tanke på texten. Detta kan bära hela vägen, förbi Globen för hon är helt enkelt - så bra, så bra.
Och så Andreas Johnson. Vad ska man säga? Slurp, smask och yummie. Detta är en ny ”Sing for me” och jisses, vilket ögongodis den mannen är för oss flickor! (Ja, för vissa pojkar också för den delen...)
Slutligen kan man förstås inte författa en krönika om deltävling tre utan att kommentera den artist som fått störst uppmärksamhet inför tävlingen. Mannen, myten, legenden – Björn Rrrrranelid. Mannen som väcker känslor bara genom att fukta de berömda läpparna. Redan innan någon ens hört låten har han hånats, förlöjligats och räknats ut av såväl författarkollegor som journalister. Han kan väl inte sjunga!?! Och grejen är att det gör han inte heller. Karln går i stället ut och – deklamerar! Vem mer än just Björn Ranelid skulle göra något sådant? Hela låten bygger på verserna där Björn läser sin egen text om mirakel. Det är helt skruvat, unikt och alldeles, alldeles underbart. (Ja visst ja, Sara Li sjunger ju lite i den klämmiga refrängen också men den stackarn är det absolut ingen som kommer att lägga på minnet.)
Så – förbered chipsen och lördagsgroggen redan nu för i kväll blir det – så bra, så bra!
Till final: Molly Sandén och Andreas Johnson.
Till Andra chansen: Björn Ranelid feat. Sara Li och Love Generation.
Youngblood:
Visst är det en typisk Kempelåt även om den inte når upp till standarden i ”Manboy” eller ”Popular”. Men den är fräsch och pojkarnas skamgrepp kanske lockar småtjejerna att rösta?
Maria Ben Hajji:
Årets webbjoker levererar kvällens enda schlager. I detta startfält är hon dock chanslös även om duktiga Maria sjunger bra och har ett leende som Julia Roberts.
Mattias Andréasson:
Orden i den här låten borde räcka till tre texter. EMD är långt borta och är detta typiskt för solo-Mattias bör han aldrig gå tillbaka till pojkband igen. Tyvärr är nog konkurrensen för hård i kväll. Kanske.
Love Generation:
Ett nummer lika snyggt som förra året. Mer ögongodis än örongodis om man säger så. Dock en självklar hit på dansgolven i vår och sommar. Röstar männen går den här vidare
Carolina Wallin Pérez:
Jag gillar verkligen den här och den får mig att tänka på Lisa Ekdahl. Men låten är så supersvensk att det aldrig skulle fungera i Eurovision Song Contest. Men gärna flitigt spelad på radio, tack!
Andreas Johnson:
Ja, ja, ja! En typisk Johnson låt som är så där härligt skön. ”Irresistible” (oemotståndlig) sjunger Andreas och jag kan inte annat än att hålla med. Finalkänning.
Molly Sandén:
Vilken ballad! Vilken attityd! Vilken röst! Lilla Molly har vuxit upp och blommat ut. Ballader brukar ha det svårt men om inte den här går till Globen ska jag käka upp min boa!
Björn Ranelid feat. Sara Li:
Briljant eller pinsamt? Meningarna är delade men själv tycker jag att det är underbart. Ranelid själv anser att han är ett unikum. Och man kan inte annat än att hålla med. Kan bli succé eller platt fall.
Mellons två mest omskrivna herrar förbereder sig. På att vinna. Har ni hört, va?
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Platt fall, fiasko, förnedring och ett uppsträckt långfinger från svenska folket.
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Så var vi framme vid de åtta sista bidragen.
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Det började så bra. Precis som det skulle.
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Känner ni till låten? ”Min dingeling, min dingeling. Oh, vad den är söt när den dinglar omkring”.
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Vilken makt jag har, va?
Läste ni skriverierna efter förra veckans deltävling?
Året är 1977. En knubbig tioåring sitter på den bruna heltäckningsmattan ett par centimeter framför hemmets enda tjock-tv i den nybyggda Lindsdalsvillan.

Sök i webbsidan
annonsutrymme
platt fall
Skrivet av: mikaela den 19 februari 2012 07:58