annonsutrymme
annonsutrymme
– Vi är en stor familj. Det är mycket kärlek. Vi har stora hjärtan för varandra och det är viktigt att visa det på olika sätt med en kram, en klapp eller på något annat sätt, säger Emin Nouri som kramar om Daniel Sobralense.
Foto: Jan Nordström
KULTUR/NÖJE
Publicerad 111123 09:34. Uppdaterad 111202 10:46.
Just före avspark i årets sista match på Guldfågeln Arena samlades Kalmar FF:s spelare som vanligt i en tät ring och höll varandra om axlarna för en sista gemensam uppladdning. Samtidigt kom en man ut på planen, kröp in mellan benen på spelarna, la sig på rygg och fotograferade.
– Där tog jag den sista bilden till boken, berättar Jan Nordström.
I ett och halvt år har hans liv kretsat kring projektet "Tillsammansheten", en bok som är en skildring av människorna i ett fotbollslag från så nära håll man bara kan komma.
– Det är en bok om fotboll men samtidigt är det inte en bok om fotboll. Den handlar också om indianer, hästar och en massa annat, berättar Jan.
"Tillsammansheten" är den senaste biten i ett livspussel han hållit på att lägga i flera år. Under hela sin uppväxt spelade Jan själv fotboll. Han var målvakt och lagkapten.
– Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde vara så pass duktig i något som jag egentligen inte tyckte om.
Det var egentligen bara när han och hans pappa själva lekte med bollen som Jan gillade fotboll. Pappa sköt och Jan räddade hans skott. I dag minns han inte en enda match bara den härligt tyngdlösa känslan av att kasta sig, att flyga i luften.
– Jag började väldigt tidigt med att fundera över stora livsfrågor. Men jag stängde in all oro.
I 20 år var Jans tillvaro svart. Sorg, hat, självhat. Han brottades med ätstörningar och tränade destruktivt.
– Jag kunde vara ute springa på Stensö på nätterna tills jag kräktes blod, berättar han.
Men han lyckades länge upprätthålla fasaden utåt:
– Man blir expert på att ljuga och dölja sig själv inför andra. Sedan blir det en chock när allt som stängts inne kommer fram.
Jan försökte ta sitt liv men med hjälp av folk inom vården, vänner ja, väldigt många människor, hittade han in i tillvaron igen.
Psykisk ohälsa som ätstörningar och träningsmissbruk har de senaste åren ökat i förfärande takt bland unga människor.
– Alla tror att de är ensamma om sina problem. Den här boken är bara början på något. Jag hoppas kunna hjälpa åtminstone någon annan att slippa leva lika destruktivt som jag själv gjorde.
– Vi måste våga prata med varandra, ta hand om varandra. Ibland kan det räcka med en beröring, en kram, en blick. Prata med varandra, ta upp konflikter och försök lösa dem. Hemma, i skolan, på jobbet.
– Det är en politisk fråga också. Vilket slags samhälle vill vi ha, egentligen?
Jan är fortfarande tacksamt och glatt förvånad över värmen och öppenheten han tagits emot med i Kalmar FF och hur modigt självutlämnande många har varit.
– Det är roligt att så många bidragit med egna ord i boken.En del bara med något kort, andra med lite längre texter.
I samband med flyttningen från Fredriksskans till Guldfågeln Arena drabbades Jan av en svår kris. Han blev osäker, höll sig undan. Men spelarna blev oroliga, hörde av sig och försökte muntra upp honom.
När det var dags för premiärmatchen på Guldfågeln Arena var Jan fortfarande full av tvivel. Han visar en suddig, förvrängd bild som finns med i boken. Så mådde han just då.
– Precis när jag tagit den vänder jag mig om. Och där kommer Nanne. Han ser att jag är rädd. ”Hej, Jan”, säger han. ”Kom och sitt med oss vid hemmabåset om det känns jobbigt. Det kommer att bli bra”.
I stället vi ska vara rädda för varandra vill jan att vi ska vara rädda om varandra.
Det här är bland det mest smärtsamma jag gjort. Och det har samtidigt varit något av det mest läkande. Boken är också ett sätt att ge något tillbaka till alla som hjälpt mig i mitt liv.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme