annonsutrymme
annonsutrymme
”Genombrott”. Det var i ”Allsång på Skansen” 2005 som allmänheten fick upp ögonen för Maria Möller. Då hade hon redan jobbat som artist sedan 20 år tillbaka.
Foto: Pontus Lundahl /Scanpix
KULTUR/NÖJE
Publicerad 120221 11:02.
23 februari blir det en show av ovanligt slag i Kalmarsalen när Maria Möller spelar upp sin föreställning Ska De Va Så Här?
– Vi är 51 personer som medverkar i showen. Det är 6 stycken fysiska personer, jag och och mina musiker. Och så då 45 olika karaktärer och röster som jag lånar min kropp och röst till.
Ska De Va Så Här? med underrubrik En show om möjligheter, underligheter och härligheter har körts en period på Intiman i Stockholm och tas nu ut på turné runt landet.
En show som enligt Maria står på sex ben.
– Musik, prat, humor, allvar, Maria mig själv och Maria som upplåter sin kropp och röst åt andra, förklarar hon.
– Det är en fördel att man blir äldre. Samlar mer erfarenhet att bygga en show på. I den här showen berättar jag mer om mig, mitt ursprung och mitt liv
När Maria Möller dök upp i Allsång På Skansen 2005 var det miljonpublik som häpnade hemma i tv-soffan och undrade var den här människan grävts fram? Vem var hon? Varför hade man inte sett henne tidigare?
Då hade Maria Möller jobbat på heltid i artist- och scenvärlden sedan 20 år tillbaka.
Men det var där hon syntes för den stora breda allmänheten. Sedan dess har Maria Möller medverkat i en lång rad större Tv-program. Blivit etablerad som en fantastiskt skicklig imitatör. I hennes shower visar hon också en imponerande bredd som sångerska och behärskar såväl opera, jazz, rock och soul.
Hennes professionella scendebut skedde 1985 när hon spelade tiggarflickan Alice i Henning Mankells pjäs Prinsen Och Tiggaren.Sedan dess har det hänt mycket. Anställningar på flera olika teatrar. Under sex år arbetade hon på regionteatern i Växjö.
Medverkat som sångerska i Kristina Från Duvemåla och Chess i Stockholm, i Sound Of Music på GöteborgsOperan.
Innan hon blev etablerad scenartist så jobbade Maria med praktiskt taget allt man kan göra bakom scenen. Sufflös, rekvisitör, regiassistent, chaufför, projektledare med mera.
År 2000 skrev och framförde Maria sin första egna show ”Multimöller”. Med showen ”Det Är Jul Igen! på Vasateatern i Stockholm utropar recensenter ”Världsklass”. Vilket var naturligt att instämma i.
Hur kommer man på att man kan eller vill prova på att imitera olika personligheter?
– Det var när jag jobbade fram min första show Multimöller som de första imitationerna dök upp.
Sedan dess har hennes imitationer av exempelvis Eva Dahlgren, Shirley Bassey, Cher, Regina Lund och Thåström gjort stor succé. Samtidigt som Maria visat att hon har stort omfång även som sångerska i olika former. Såväl med jazztrio, som rocksättning och med symfoniorkester.
– Jag gör mer konserter nu med lite roliga mellansnack där jag tar in min sida som komiker.
– Det kan låta som jag alltid jobbar. Och visst jobbar jag mycket men jag är bra på att dela upp min tid. Blockar vissa dagar där jag är helt ledig, säger hon.
Nuvarande showen innehåller en hel del nya röster. Även några män finns med och imitationerna är både talade och sångliga.
Maria Möller vill inte avslöja alla nya röster som är med i showen men nämner starka röstprofiler som Kate Bush, Patti Smith, Etta James och Joni Mitchell.
– Det är lite svårare med de sångliga imitationerna. Man måste pitcha rösten så mycket. Jag får inte vara förkyld när jag ska ge mig på en del av de här då blir det konstigt, säger Maria Möller.
Som tycker att allt hon gjort och gör leder till nästa show.
– Den viktiga skillnaden är att jag blivit mycket bättre och mer erfaren, har utvecklats som sångerska. Och att jag blivit mer personlig men inte privat, förklarar hon.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det finns få arbetsplatser till ungdomar utan utbildning. De som inte vet vad de vill studera får stå med ena foten hemma hos föräldrarna och andra foten ute i vuxenlivet.
Twitter växer. Förra året ökade andelen Twitterkonton i världen med cirka 20 procent.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
Matkoma. Det skulle kunna beskriva känslan jag får av alla rubriker som berör fenomenet mat. För det är faktiskt precis vad ett av våra grundligaste behov som mänskliga varelser, har kommit att bli.
Rödvin i muggar, slut på toapapper, dans på borden och kyssar i natten. För de allra flesta är det som vilken utgång som helst. Men inte för denna klass. Det är deras sista kväll före examen, och de ska se till att det blir en fest de sent kommer att glömma.
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Björn Runge gör långfilm om den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det bästa soloalbumet på länge.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.

Sök i webbsidan
annonsutrymme