Ulf Nilsson härstammar från Helsingborg och hans dialekt är mjukt skånsk. För inte så länge sedan flyttade han och sambon Lotta Olsson från Helsingborg upp till Stockholm, för att "här finns allt". Även Lotta är författare och har bland annat skrivit böckerna om hunden Morris. För två och ett halvt år sedan fick hon och Ulf sonen Fredrik.

- Att vara nybliven pappa och farfar på samma gång tycker jag mycket om. Som sagoboksförfattare är det inget fel att bli gammal. Det är egentligen bara bättre ju längre och vitare skägg man har, tror jag.

Prata om döden

Ulf säger också att det finns något djupt och vist över barnets verklighet. Att man med barn lägger märke till saker man annars aldrig bryr sig om, en katt, en maskros, en konstig sten.

Hans sätt att skriva har jämförts med Astrid Lindgrens. Precis som Astrid har han ett tilltal i sina böcker som ofta är både allvarligt och respektfullt. Dessutom värjer inte heller han sig för att tala om döden.

- Det är det enda som vi, vuxna och barn, kan prata om med samma fog. Om döden är vi lika kunniga. Och det finns ett behov av att prata om det, inte minst med barn.

Vissa berättelser härstammar ur Ulfs eget liv och många gånger överträffar de sagorna. Till exempel boken De långa grå tänderna som handlar om en liten pojke som hittar ett vargskinn hemma hos sin mormor. Mormodern berättar då en historia om hur hon under strapatslika former tagit sig till Mongoliet för att arbeta som sjuksköterska. Bland annat möter hon döden då hon blir anfallen av ett gäng vargar. Men hon klarar sig genom att skjuta en av dem.

- Min mormor var sjuksyster och hon hade arbetat i Mongoliet där hon också sköt två vargar. Jag fick så småningom ett av vargskinnen och det var också ett skotthål i det.

Det var också i Mongoliet som Ulfs historia började. Det var på 20-talet som mormodern under sin resa tog hand om ett barn som så småningom skulle bli Ulfs mamma.

- Min mor dog för några år sedan och hon var barn till en rysk kvinna som dog. Mamma hette Eudokia Nilsson och kom från Ulan Bator men hamnade i Helsingborg, säger Ulf och tillägger:

- Det finns berättelser i det mesta. Det går alltid att lirka fram någonting.

Lena Wreede

Ålder:
60 år den 18 september 2008.

Bor:
I Vasastan i Stockholm.

Familj:
Sambon Lotta Olsson, sonen Fredrik 2,5 år. Fyra barn från ett tidigare äktenskap, Anders, Björn, Magnus och Mimmi samt fyra barnbarn.

Aktuell:
Som Bolibompa-farfar och med boken Min lilla apa som just kommit ut. Kommer snart ut med en ny bok som utspelar sig i Sydafrika och heter Ost till alla möss.

Karriär i korthet:
Är utbildad bibliotekarie och har jobbat lite som journalist och lärare, men har i princip varit barnboksförfattare i hela sitt liv. Har bland annat skrivit böckerna om Lillasyster kanin och Adjö Herr Muffin som belönades med Astrid Lindgrenpriset 2006.

Om att fylla 60:
"Ah! Jag tycker att det är jättebra. Snart får jag pensionärsrabatt på bio och tunnelbanan, samtidigt som Fredrik fortfarande får barnrabatt på både bio och tunnelbanan. Det är en oväntad bonus."

Så firar jag födelsedagen:
"Här hemma blir det nog bara med en pizza, men till dem som inte är här kommer jag att posta en present, så de kommer att få det jag anser vara en riktig helkväll ändå."

Läser helst:
"Väldigt lite barnböcker faktiskt, förutom dem jag läser för Fredrik. Nu läser jag Pär Wästbergs Vägarna till Afrika och Olof Lagercrantz bok om Swedenborg - det var böcker som råkade ligga här."

Saker som engagerar:
"Jag går igång på uppfinningar - egna som jag går och funderar på. Förut snickrade jag en del och fick jag utlopp för min kreativitet, men det har blivit svårare sedan vi flyttade till Vasastan."