Han dog som han alltid levt mitt i steget med en eld som var bland de hetaste i landet. Troligen var hans hand in i det sista höjd i ett debattinlägg när han var i full färd med att attackera en ny oförrätt som han upprörts över. Så vill vi i alla fall gärna minnas honom: den frispråkige himlastormaren som aldrig var beredd att kompromissa om någonting. Det var allt eller inget, vilket ledde till att hans debattinlägg ibland inte blev särskilt väl underbyggda. Men hettan och lidelsen och det starka personliga engagemanget i dem gjorde att de alltid var värda att läsa. Det var, som en bloggkollega skrev, förstklassig journalistik.

Typiska inlägg

Hans sista blogginlägg var typiska för Kurt. "Den stora skandalen som jag ser det är inte att Stagneliusskolan vill att föräldrarna ställer upp med 3 000 kr för att eleverna ska kunna göra en språkresa till Italien. Nej, den stora skandalen är att detta land är så ynkligt fattigt att föräldrarna inte har råd med en oförutsedd utgift på 3 000 kr", hette det.

Slutklämmen i inlägget dessförinnan handlade om Dag Sandahls blogg i Östran och kunde lika gärna ha varit en karaktäristik av honom själv. "Det slår gnistor om karln och infallsvinklarna är alltid överraskande", som det stod. Men Kurt Lundgren hade inte varit den han var om han inte passat på att ge Svenska kyrkan en känga i förbifarten. "Men denna kyrka gör sig av med sina begåvningar och späder ut saltet, så att saltet blir bräckt, eller en annan metafor: Kyrkan är som en ljummen avslagen pilsner. Kyrka, var är din udd?", skrev han dagen innan han dog.

Själv blandade han aldrig sitt salt med vatten. Han var en bloggare i Kalmar som tidigt väckte stor uppmärksamhet. Mediet passade honom eftersom han var så personlig i sina reaktioner. Han marknadsförde också sin blogg "?skriver om politik och samhälle ur ett frihetligt, antiauktoritärt perspektiv."

Omöjlig att inordna

Denna synvinkel var högst personlig och han var omöjlig att inordna eller klassificera i någon fålla. I flera frågor hade han en ifrågasättande ofta radikal person, i andra frågor hade han ett mera begränsat perspektiv, i vissa samhällsfrågor var han rent av konservativ. Han anklagades också för islamofobi. Han skrev någon gång att han representerade den gamla arbetarmoralen som numera inte är särskilt utbredd.

Det finns anledning att erinra om att Kurt Lundgren innan bloggtiden började lysa upp åsiktsspalterna i Ölandsbladet på 90-talet hade en gedigen nyhetsjournalistisk karriär bakom sig sedan 1970-talet. Han var nattredaktör på Smålandsposten och journalistutbildare på Fojo i Kalmar innan han kom till Östra Småland.

Nyhetsjägaren

Vi minns honom som en utomordentlig nyhetsjägare med ett brett kontaktnät. Kurt Lundgren hade en stor del i den journalistiska förnyelse som skedde på Östran/Nyheterna på 80-talet. Han sattes på offensiva uppryckningsjobb som nyhetschef i Oskarshamn, där hans stora entusiasm och frejdiga gåpåaranda kom väl till pass. Kanske brände han sitt ljus i båda ändar i sina stora ambitioner. På 2000-talet började han också bedriva historisk forskning och skriva böcker, bl a om Kalmarslotts förrädare Christer Some.

Vi ska minnas honom som en glad krigare i hetlevrade attacker mot dumheten, drygheten och bigotteriet varhelst de stack upp huvudet.

Kurt Lundgren sörjes närmast av hustrun Annalena och dottern Lotte.