X61 020

Alla som läst den utmärkta tidskriften Today's Railways har sett att Skånetrafikens senaste pendeltåg, X61 020, fått namnet Fader Gunnar. Ingen annan klerikal person har fått ge namn åt ett pendeltåg. Vad säger det? Hur känns det för det svenskkyrkliga etablissemanget? Känns det att sanningens minut närmar sig, när det lögnväsende etablissemanget profiterat på faller samman? Jag ska fråga brorsonen hur det är att köra detta tåg - för jag antar han har gjort det.

Det blev en del kommentarer på inläggen om den nya högkyrklighet som varken har märkesnamn eller namn på tågen. Något säger mig att denna nya högkyrklighet aldrig kommer att få det någonsin. Men Jermunn Solem är lite lack. Han förmår inte läsa de små nyanserna. Antydde jag inte att han närmast skulle ses som högkyrklig av typ det gamla konceptet? Skrev jag inte att han "nog får problem" - just därför att han är högkyrklig på det gamla sättet. Jag noterade det postmodernistiska greppet med frågan om att vara eller göra det högkyrkliga. Annars intet.

Jermunn uppfattar att jag känner mig hotad av vad han skrev. Alls inte. Det hot jag ser är stiftsledningens i Härnösand. Den präst som tänker som Jermunn kanske inte får det så lätt. Präster förmodas inte längre tänka så - om de förstås inte är representanter för den nya högkyrkligheten. Då är det skillnad, för då är det till sist ingen skillnad, om ni förstår hur jag menar.

Då undrar jag varför Jermunn ska vara gramse på mig. Det är Petra Carlsson som paketerat honom med sig och de andra. Jag ska läsa varje artikel för sig - tja, det kan man göra men de står alla under en och samma programförklaring, den som ges i ledaren. Jermunn vet inte vad tidningens ledning lägger in i begreppet "den nya högkyrkligheten" - fast det kan man förstå om man läser innantill. Jermunn känner sig frågande till om han är en del av den. Det var ju det jag markerade att han nog borde göra.

Lite lurad av SKT:s ledning är allt Jermunn. Nu har han offentligen beskrivit dilemmat. Därmed skandaliserar han SKT. Det tycks som om redaktionen ägnat sig åt konstruktion på alla sätt. Den nya högkyrkligheten är inte högkyrklig och Jermunn är den som tydligast demonstrerar den saken.

Jag är alltså inte hotad. Jag läser SKT. Jag har läst SKT i decennier och fler decenniers SKT än den tid jag levat. "Guilt by association" är inte min hållning - men uppenbarligen ledningens, som nu gör om den folkkyrkliga SKT till något den ska vara fortsäöttningsvis. Vad säger de gamla folkkyrkliga, som nu i en handvändning förlorat sin tidning? Jag ska ringa styrelsen och fråga, tror jag. Vad hade Ruben Josefson och Arne Palmqvist sagt om att deras folkkyrkoprogram blivit den nya högkyrkligheten? Bengt Wadensjö kanske vet besked. Han ägerv tidningen. Ni minns att när vi andra köpte varsin aktie stoppade aktieemissionen. Det var fel folk som köpte, såg styrelsen. Stor oreda under himmelen och oredan slutade med att Wadensjö fick äga den. Nu har SKT en koppling som tycks säkerställa dess utgivning ekonomiskt. Vart är den kopplad? Vem hostar upp pengar? Khadaffi? Inte vet jag. Kan någon berätta - och berätta hur många prenumeranter tidningen har så att vi kan förstå hur många de nya högkyrkliga kan vara. Jermunn tycker jag ska gå med i aKF. Och så unnar jag honom att få åka tåg i Skåne. Skulle aKF göra en kyrkodag där tågresan med Fader Gunnar är en höjdpunkt? Jag sitter gärna tillsammans med Jermunn då.