Strukturutredningen

Jag läste strukturutredningens betänkande, det betänkande som ska åstadkomma långsiktiga lösningar på Svenska kyrkans problem. 10 ledamöter i utredningen räknar jag till, rekryterad från varje politisk nomineringsgrupp samt en från POSK och en biskop. Hic robur et securitas, tänker jag. För att styrkan ska vara stark har S 3 av platserna och M 2. Dessvärre valdes de innan Håkan markerade att S-partiet ska tillbaka till folkrörelsemodellen och bort från de kommunalpolitiska prioriteringarna och tänkesätten.

Att utredningen inte lägger fram "någon separat och omfattande teolpogisk analys av frågor rörande församlings- och kyrkosyn", får vi veta. Separat? Omfattande? Det finns ingen sådan reflektion över huvud taget. Strukturen skapar i stället teologin. Det kallas att "göra teologi" och framställs som vore det en syssla för de begåvade. Ni, som är begåvade, har förstås klart för er att när teologi bedrivs på det viset blir det ideologi. Kosmetika.

POSK;s representant professor Andrén är nöjd, förklarar han i en kommentar. Begreppet församling har återvunnits. Kanske det. Men saken? Pastoratet blir ju den pastorala nivån.

I pastoratet - som i mitt fall omfattar Borgholms kommun - finns i framtiden en enda församlingsinstruktion. Den ska gälla oss alla. Och den ska styra allt. Men på Öland är församlingarna olika. Kyrkofullmäktige väljs i direkt val. Fullmäkltige väljer sedan kyrkorådet för pastoratet samt församlingsråd för bruk i de olika församlingarna. Församlingskyrkorådet kan bestå av 4 valda plus kyrkoherden (eller den präst kyrkoherden sätter in). Det räcker. Vårt vitala kyrkoråd på 13 personer reduceras med 2/3. Men församlingarna finns kvar, det är detta som gör professor Andrén så nöjd. Han är professor i något som handlar om hållfasthet, har jag för mig, och har forskat om legeringar och annat som jag inte förstår mig på. Konstigt att han inte ser hur det hållfasta nu brister och hur en legering av kyrkopolitiska/politiska ambitioner och omsorgen om Svenska kyrkan inte blir något annat än en krackelerande blanding av oförenligheter. Minska den lokala basen och skapa större enheter, det är modellen. Det håller helt enkelt inte.

Kanske kan inte professorn sin Karl Marx men inte heller sin Max Weber. Den struktur som nu införs, bygger församling uppifrån, inte nedifrån. Den vill ha system. Stiften ska ta hand om vård och underhåll av kyrkorna och höja avgiften till stiften dramatiskt. Men den som har pengar, fattar besluten, det är givet. Vem värnar då det lokala intresset av kyrkobyggnaden? Räcker inte pengarna, måste det prioriteras. Det kan stiftet göra utan hjärtnupenhet. Stiftsgården Kastlösa rök, t ex. Där är modellen för vad som kan hända och kommer att hända. Kanske finns ingen annan möjlighet - om man nu inte vill börja bygga nerifrån.

Uppifrån kan de politiska partierna fortsätta ställa upp i de kyrkliga valen, kommendera i allt väsentligt och låta små grupper ta hand om det relischösa. Bara de inte utmanar. Homofober och kvinnoprästmotståndare torde knappast av kyrkofullmäktige väljas in i något församlingsråd. Utrensningen blir effektiv och diskret skött. Och den som djärves ha någon synpunkt på vad X församling säger om dopet, ska inte räkna med en plats i församlingsrådet heller. Gleichshaltung, skulle Dag Sandahl, han med sin nya doktorsvärdighet i tyska, kunna säga. Likriktning, alltså.

Utredningen slår vakt om församlingen - tja, men några bestämmelser i kyrkoordningen som anger omfattningen av församlingens gudstjänstliv ska inte finnas kvar. Församlingen finns - liksom dess sporadiska gudstjänstliv. Det är alls inte så svårt som nu, alltså, där församlingen förutsätts bruka söndagen ... Intresset ljuger inte, det kunde både Marx och Weber lätt ha konstaterat om de varit i livet.

Församlingsinstruktionen blir styrinstrument. Här känner jag igen biskop Thidevalls insats. Han satt med i utredningen till dess han av kända och delvis okända skäl valde en annan framtidsbana. Pastoratets kyrkoråd har ansvar att pröva instruktionen minst vart fjärde år. Och som sagt, instruktionen gäller inte respektive församling utan alla. Varför kan vi då inte lika väl ha en stiftsinstruktion som gäller rakt av?

Utredningen styr bort från biskop och domkapitel. Det ska heta att stiftet har tillsyn. Kan någon förstå varför? Jag tror jag fattar - men jag säger inget! Grundläggande förändringar vad gäller kontrakten kan vi se fram emot. Biskopen får nya möjligheter att ha direktkontakt med kyrkoherdarna, när de blir färre. Vi andra då? Är det ingen som ser att proletariseringen av det gemena prästerskapet kan bli ett problem? Och borde vi inte för de fina präster som blir kyrkoherdar återinföra den storståtliga kyrkoherdeinstallationen?

Utredningen skulle vilja säga att en konsekvens av förslagen blr ett trendbrott i de sjunkande siffrorna när det gäller gudstjänstfirare, kyrkliga handlingar och medlemstal. Det finns dock inget sådant samband mellan strukturfrågor av det slag utredningen haft att behandla och hur församlingslivet utvecklas.

Klart besked. Kunde inte någon fäskalle få för sig att just detta annars var vitsen med nya strukturer?

I utredningen har suttit: Lars Johnsson, S, (ordf), Hans-Olof Andrén, POSK, Olle Burell, S, Margareta Carlenius, S, Mats Hagelin, M, Barbro Ingvall, KR, Sven-E. Kragh, C, Biskop Thomas Söderberg (som satt som biskop men i grund och bottenm är han ju C för ränderna går väl aldrig ur...), Susann Torgersson, FiSK samt Hans Ulvebrand, M.

Vilka av prästerna i utredningen har gjort sig kända för sina pastoralstrategiska analyser, eckesiologiska reflektioner och framgångsrika församlingsarbete? Var är deras böcker, deras artiklar?

Det nya träder i kraft 1 jan 2014 men stiftets övertagande av kyrkobyggnadernas drift och underhåll ett år senare. Jag blir 65 i oktober 2013. Lever jag, får jag då bevittna hur stiftet måste anställa många som ska ha kyrkobyggnaderna om hand. Konsulter, antikvarier, ingenjörer, ekonomer - ja, det blir anslående.Jag antar att jag mentalt måste friställa mig totalt från det jag ägnat mitt vuxna liv - annars kan jag nog inte bära det hela.

Har ni förresten, på tal om ingenting, sett kommentaren att jag saknar insikt i bönens väsen eftersom jag inte riktigt förstått att buss och bön måste höra ihop? Bedjare är lättretade. Kanske bäst att passa sig? Buss och bön är alltså kombinationen. Färdas med buss oavlåtligen! Jag fyller på med Matt 29:15 bara för att visa att jag visserligen föga vet om bön men desto mer om bibel. Där i Matt 29:15 säger Jesus: "I skolen äntra omnibussarna och när I så haven gjort, så skolen I färdas regionerna runt under idogt bedjande, ett bedjande endast avbrutet av det småpratande som edert resande föranleder." (gamla översättningen). Svenska kyrkan pajar och de frikyrkliga blir arga på mig - lätt är det inte. Så bra att Kalmar FF vann på Kyrklingplan i alla fall.