Själavårdsfrågan

I går accepterade ärkebiskopen av Canterbury de fem biskoparnas avsägelser. Biskopen av Fulham, John Broadhurst, går i pension den 31 dec. Andrew Burnhan och Keith Newton, flying bishops, går liksom de pensionerade Edward Barnes och David Silk. Jag tycker det är rätt tragiskt.

De som blir kvar är det mest synd om - vanligt lekfolk, vanliga församlingar. De som accepterar påvens erbjudande "the Ordinate", klarar sig. Om en generation är de fullfjädrade romerska katoliker. Men en del av mina vänner står kvar, villrådiga om hur det som kallats "anglo-catholic" likväl är en kallelse och en Guds gåva till Kyrkan, den katolska - den Kyrka som är mer än der romersk-katolska.

Några blir förvånade över att biskoparna går. Jag inte. Jag har lyssnat och förstått och en del har denna bloggs läsare också kunnat förstå. I London markerar biskopen att näste biskop tydligare ska kopplas till honom och alltså inte uppfattas vara en kompletterande flying bishop, till och med den ledande bland dem. Forward in Faith splittras i tre delar, antar jag. Och det är en strategisk försvagning - men själavårdsfrågan är den brännande. Där som här.

Uppgivenheten och hopplösheten är självklar - och okristen. Jesus har dock uppstått. Men en kyrka som älskar sitt eget kyrkosystem mer än Jesus och mer än människor inte bara får problem utan är ett problem. För sig själv och för alla.

Tillbaka till kepsfrågan, alltså. Om man ser bort från kepsbruket så är ju den ansvariga själavårdsfrågan: "Utan allt det yttre, attributen, vem är du och vad menar Gud med ditt liv?" Det är frågan till kyrkosystemen också. Och det kyrkliga, allt det kyrkliga, skulle vara sådant att vi både får inspiration att ställa frågan och har en gemenskap att söka svaren på frågan också. När de "medkristna" i England på allt sätt använder sin kyrkopolitiska makt att göra sig de andra kvitt, är det inte konstigt att de går sin väg. De, liksom han som fick kepsen avslagen.

Varför har jag den senaste tiden återkommit till det Jesus säger om att ni själva får ta hand om ert övergivna (fördärvade) hus (Matt 23:38)? Jesus ville något - samla. Men de som ville något annat - skingra - lämnas åt sig själva. Det är den totala katastrofen.

Jag kan för egen del bara uppfatta de fem biskopar som går sin väg bort från det sammanhang de ägnat sina omsorg som goda medkristna. Ett par av dem räknar jag som verkliga vänner och John Broadhurst främst bland dem. Jag kan förstå att de går men jag kan inte vara glad. Church of England förändras. Ett fotbollslag är nämligen inte bara det stolta namnet Kalmar FF. Det är också spelare som blir till ett lag. Det är inte namnet som vinner matcherna utan spelarna. En kyrka som inte vill vara lag tillsammans - kommer den någonsin att vinna eller ska den betraktas som ett övergivet hus?

Själavårdsfrågan blir till sist en sanningsfråga: frågan vilka vi är och frågan vad Gud vill med oss. Då blir det allvar, evangelium på djupet, och inte enkla uppiggande slagord.