Ofattbart

Jag uppfattade att det upprepade talet om ofattbart fastnade i oss. Men jag fattade ju. Jag fattade att det var många döda. Jag fattade att någon med vett och vilja anställt denna massaker. Jag vet att massdödandet inte är en engångsföreteelse. Jag vet att världen är fallen. Min vän kyrkoherden fann dock det ofattbart. Försedd med etikett av media tänkte kyrkoherden inte det nödvändiga varvet.

Vad ska prästerna säga idag? "Ofattbart", kommer att bli ordet på mode. Varför inte göra saken fattbar och vända perspektiv? Världen är fallen. Vansinnet är normaltillstånd. Varje dag en kall mördare INTE dödar 92 personer eller åstadkommer deras död är en framgång - och på något sätt är de flesta dagar en sådan framgång utan att vi besinnar det. DETTA kan man tycka är ofattbart.

Kanske prästerna skulle tala om vikten av helgelse och om mässan som motmedel - för världens skull. Vi firar ju inte mässa som ett andligt njutningsmedel utan för att ta emot liv till denna fallna värld - Kristus till denna värld genom oss. Det sa nu inte de klerikala i tv uppsuttna. De såg inte för roliga ut heller, men det kanske man inte ska begära. Värre var att de psykologiserade och gav välmenande råd om att vi inte skulle sörja ensamma. Var det egentligen funktionell ateism, tal om människans villkor i det utsatta som om Gud inte finns?

Jag tröttnade. I går vigde jag och hastade sedan för att döpa. Det såg jag lite uppiggad som verksamma motmedel mot samtiden. I dag firar vi mässa i Skäftekärr och drar sedan ut med de ungdomliga. Motmedel det också. Jag piggar nog på mig än mer. Och själva kallelsen till de kristna att vara salt och ljus accentueras.

Det skulle vi kanske rentav vara lite stolta över? Tron har något mer att säga, sådant som de för vilka skeendena i världen är ofattbara ännu inte fattat.