Lita på Carleniu(S)

Kyrkoherde Margareta Carlenius gör precis det jag profeterade om när somliga tackade Den Högste (Den store Byggmästaren, som somliga bröder säger företrädesvis måndag-, tisdag eller torsdagkvällar i ett tempel i närmaste småstad) för att bröderna på Vikbolandet friats. Hon tar i sin egenskap av socialdemokratiskt kyrkomötesombud saken till kyrkomötet för att bringa klarhet när det handlar om samverkan mellan manliga och kvinnliga präster. I kyrkoordningen finns - eller kommer att finnas - robur et securitas.

Jag tilltror henne inte att kunna lägga snitten rätt. Hon yxar. Vi har åsiktsfrihet i Sverige - alltså måste Svenska kyrkan bekännelseavgöra för att komma vidare i frågan. Och den saken måste man konsultera Borgågemenskapen om. Skulle man efter konsultation, det projektet tar ett par år, komma fram till ett bekännelseavgörande, återstår att konstatera att det som avgjordes som en enkel ordningsfråga, ordningsfrågor är i luthersk tradition enkla per definitionem, nur blivit en bekännelsefråga. Då kommer biskop Persenius att se plågad ut, som om någon hällt myror i hans byxor. Och det har kyrkoherde Margareta Carlenius faktiskt gjort.

Det här kan bara bli eländigt - hur man än ser på sakfrågan. Ibland är det lättare att leva med oklarheter än med klarheter. Varför ska det vara så svårt att förstå?

Jag säger inte mer om detta här och nu men jag har en fråga om svensk socialdemokrati. Tony Blair tänkte i några teologiska frågor som jag, hans fru kanske än skarpare än jag. Han är socialdemokrat. Hur kommer det sig att svensk socialdemokrati så utan vidare kom att anamma det usla liberalteologiska programmet? Harald Hallén hölls kort, det vet jag som läst både Urban Classons och Daniel Alvungers avhandlingar - men nog kan man vara högkyrklig sosse - fast inte i Sverige, inte i praktiken. Jag undrar: hur kommer sig detta? Varför är det så självklart att professorskan, lektor emerita Kerstin Bergman ska uppfattas vara socialdemokrat - bara därför att hon betalat medlemsavgiften, eller? Och varför ger partiet de religiösa galningarna utrymme? Det är inte bara jag som undrar-. En sosse, en hederlig typ, stod inte ut i kyrkomötet eftersom broderskaparna härjade med partiet. "Förstörde det", sa han.

Jag tror det hårt slitna partiet egentligen har en kyrkopolitisk fråga att slita med också. Men jag tror inte ett ögonblick att partiet kommer att göra det. I stället kan man lita på Carleniu(S) och partigruppen, som får centern, ÖKA, delar av POSK och majoriteten av M med sig i kyrkomötet samt förstås Fisk, Visk, Misk, Smisk och Snusk med sig. Frimodig kyrka är det verkliga alternativet. Från Frimdog kyrka gick en man till KD. Då höjdes intelligensnivån i båda grupperingarna.

Men hur kunde somliga högkyrkliga tro att utslaget i Linköpings domkapitel var en framgång? Har de alls ingen urskillningsförmåga, en andlig gåva för den delen? Har de den inte? Saknar de den?