I Staggs aula

Stagneliusskolans aula i går kväll. Österberg och Forseth i konstnärlig förening har prytt rummet. Utanför hänger de biskopsporträtt som ännu inte är stulna. De minner om en tid som var, när biskopen var eforus för gymnasiet. Nu borde porträtten bort. Eforatet for all världens väg 1958 och kyrka och stat har gått skilda vägar 2000. Ta porträtten till domprostgården!

Christer Sturmark, klädsamt prydd med vigselringen i örat, och jag skulle debattera om religion. Humanisterbnas nystartade förening i Kalmar arrangerade. Det är alltid svårt för dem som debatterat att recensera -. men lite roligt är det att tala tro och lite överraskande. Christer var nämligen rätt nöjd med Svenska kyrkan. Om all kristendom varit som Svenska kyrkans sekulära hiumanism, skulle Humanisterna inte behövas. Svenska kyrkan är alltså, sa han, inte representativ för kristendomen. Detta är sagt till Svenska kyrkans fördel, nota bene Jag lovade säga detta till Anders Wejryd vid tillfälle. Slutsatsen blir förstås att egentligen behövs Humanisterna på norra Öland, där jag är, knappast inte i övrigt - eller? Christer uppfattade att Svenska kyrkan ändrat sig under de senaste 50 åren. Jag fann ingen riktig anledning polemisera mot detta. Hedningarna skickar sig klokare än ljusets barn, kan man tänka.

Annars hade Christer Sturmark inte ,läst så mycket i Bibeln. Det var förrsten kyrkomötet i Nicea som bestämt hur den skulle se ut (ag sa "skitsnack" för domkapitlet har ju inte sammanträtt än). Hos Paulus finns ingen kunskapsteori (asom jag sagt), menade Christer, men om han nu inte läst Paulus - hur kunde han veta det? Jo, kunskapsteori var något senare, visste Christer att berätta..

Intressantast kanske var att Christer, som är folkpartist, buntade samman kommunism och fascism under begreppet religkion.Jag fattar: allt som är dåligt är religion, allt som är bra är humanism. Tja! Men jag avvisade och hävdade att politiska fenomen ska kritiseras politiskt för att det ska bli vett i debatten.

Så där höll vi på. Jag hann ett par gånger påpeka att jag på fredag ska till Edinburgh och avser att (fysiskt) gå på de vägar David Hume och hans vänner anlade och samtaklsvs promenerade på. Jag lovade tänka på Christer när jag själv promenerar där. Hume och 1700-talet går ju igen i Humanisternas tänkande. Men varför ska 1700-talet styra vad jag förmår uppfatta?

Att ingenting är sant bara för att en författare påstår det, hävdade Christer. Det kan man utan vidare hålla med om. Men måste man inte i vart fall ha kollat författarens text innan man avfärdar den? Lukas påstår ju att han som reasande reporter kollat storyn och att den håller. Vart tar humanisterbnas intellektuella nyfikenhet vägen? Det Lukas påstod vara kontrollerat och kontrollerbart sant, byggde ju en hel tänkarkultur med universitet och forskning. Ja, jag jagade myter om den vetenskaps- och förnuftsfioentliga kristendomen också. Jag läste lite ur Rodney Stark, The Victory of Reason också. Stark är en sociolog som granskar de försanthållna myterna.

Till sist, när den nyvaldfa styrelsen för humanisterna skulle presenteras och vi hälsades välkomna till nya arrangemang i föreningens regim påpekade jag att det är gudstjänster på söndag som vanligt