Hacka inte på Ulla!

Präster är akademiskt skolade i textanalys och analys av kontexter, texter i sina sammanhang. Vad som sägs, bör gå att förstå om det handlar om texter som är på ett språk vi förstår- svenska, grekiska, hebreiska, latin, tyska, engelska och franska samt danska och norska, t ex. Ulla Karlsson i Aspeboda skrev en sådan text på svenska och uppställningen, som följer efter det att texten uppmärksammats, är lika förutsägbar som texten var begriplig.

Skärtorsdagen har nog av sin egen plåga så Kyrkans Tidning kom denna onsdag. Här är Ulla Karlsson oppmålter, som det heter i Kronobergs län. Och hon lägger ut texten men inte - observera biskop Söderberg! - för att debattera utan för att förklara vad hon menar, tänker, tycker, tror - och rimligtvis står för. Eller för att vara lite snårigare: Hon förklarar var hon står (vilket är det sakligt intressanta) och vill lyfta frågorna om man kan vara kyrka utan att tro på saker bokstavligt. "Saker" är sådant som jungfrufödelsen, försoningen, uppståndelsen och nattvarden, inser jag.

Ulla Karlsson menar att det handlar om tabufrågor, det hon tagit upp. Men hon frågar inte, inte ens nu. Hon har kommit fram till något hon vill säga. Jesus levererade inga färdiga svar, menar Ulla. Men det går väl att finna något exempel på svar, om man kollar evangelierna? När Ulla ifrågasätter de traditionella grundbultarna blir Jesus kvar. Och detta var ju den gamla liberalteologiska slutsatsen. Det Ulla säger är alls inte nytt. Det var lika nytt vid sekelskiftet 1800-1900 och introducerades i Sverige av Viktor Rydberg kring 1860. Då kunde man i efterdyningarna av Strauss känna en fläkt av nyhet.

Ulla ändrade orden Kristi kropp och blod i mässan nyligen till orden "livets bröd och livets vatten". Det går att förstå, kanske tycka om - men detta är i sak inte vad Svenska kyrkan lär. Orden uttrycker helt enkelt inte vad Svenska kyrkan lär. Nattvarden är för Ulla en gemenskapsmåpltid, inte "något mystiskt och för de invigda". Motsättningen i sak är kristallklar.

Vi lever, menar Ulla, i Darwins fotspår. Formuleringen är expressiv. Vi kan inte hävda vad som strider mot denna vetenskap. Det finns inget syndafall och människan föds inte präglad av synden. Människor som kommer till kyrkan vill för den delen inte höra att de är syndare. Det tror jag - och tacka Fan för det. Såvitt jag förstår hör det till Djävulens list att intala oss att det där med synden behöver vi inte ta så allvarligt. 1 Mosebok för den som vill ha en referens.

Utan synd finns det inget att förlåta och Kristi död på korset blir en tragedi. Att någon offras tror Ulla Karlsson inte på. Inte heller på en konkret uppståndelse. Livet fortgår efter döden i en annan form. I sak är allt detta innehållsligt helt klart - som kristall eller korvspad, lite beroende på klarhetspreferenser.

Uppställningen? Ulla Karlsson har sagt var hon står. Hennes rättesnöre är Jesu kärleksbudskap och detta är det centrala i hennes verksamhet. "Sedan får kyrkans makthavare ta ställning till om det stämmer överens med kyrkoordning, lagar och paragrafer." På ena sidan Ulla, på den andra makthavare och regelverk. Det blir medialt verkningsfullt om Ulla skulle förklaras obehörig utöva vigningstjänsten. Men den allvarliga frågan gäller inte kyrkoordning, lagar och paragrafer utan som minst frågan vad Svenska kyrkan tror, bekänner och lät (för att använda den kloka formuleringen) och vad Ulla Karlsson i Aspeboda lovade vid sin prästvigning! Som mest gäller frågan vad kristendom innehållsligt är utifrån Bibel och Tradition (Bekännelse, om ni vill).

Likväl är den viktiga frågan ändå inte Ulla Karlssons ställningstaganden utan frågan om prästutbildningen. Hur kunde hon alls bli prästvigd på den bekännelse hon offentligt nu avlagt? För den har hon, om man ska tro Kyrkans Tidning, burit med sig ett tag.

Har inte biskopen Söderberg ett ansvar för vad som de närmaste dagarna förkunnas i Aspeboda kristna församling? Skärtorsdagens mässa blir livets bröd och vatten, inte Kristi kropp och blod. Långfredagen blir en dag utan försoning - för det finns inget att försona. Och på påskdagen kan inte Kristi uppståndelse från de döda proklameras. Kan biskopen stillatigande låta Aspeboda kristna församling utsättas för detta och kan Svenska kyrkan stillatigande låta biskop Söderberg fortsätta sin herdesyssla om han stillatigande låter Aspeboda firas något församlingen inte får eller kan fira - för det de skulle firat är borta?

Jag ser det fullkomligt abderitiska. Prästkandidater avvisas av ett par olika skäl - frågan om kvinnor i biskops- och prästämbetet samt frågan om samkönad vigsel. I Svenska kyrkan, en evangelisk-luthersk kyrka, hade inte Martin Luther blivit prästvigd! Men Ulla Karlsson blev. De som ansvarar för detta ska nu sökas och Ulla Karlsson ska man inte hacka på. Hon är ett offer för ett system som inte förmår ta vare sig människor, tro eller trons innehåll på allvar. Men biskop Söderberg och ledningen för pastoralinstituten bör det blåsa kallt kring. Hacka inte på Ulla, alltså!

Ska jag pigga upp mig genom att läsa om Ulla-Carin Holms avhandling, den där hon markerade att frågan om kvinnliga präster handlar om två trossystem, två motsatta sätt att tro och uttrycka tron? Nej, jag har en del annat att göra. Men det Ulla-Carin kom fram till är tänkvärt utifrån dagens Kyrkans Tidning. Tänka ska jag.