Från lejon till vildkanin

Antingen är det en stor händelse eller en majestätisk icke-händelse men jag tänkte i förstone atty biskop Koskinen inspirerats att bli vild av Gotlands alla vildkaniner. Det vilda har lett honom till att angripa ärkebiskopen, agr lab dr h c Anders Wejryd som i Kyrkans Tidning formulerat ett "jag tror". Biskopen väntar då av ärkebiskopen att kraftfullt ord inför julhelgen. Ärkebiskopen tror dock på intranär - och det blir väl mycket för biskopen.

I perspektiv har det aldrig förekommit att en biskop i biskopsmötet skrivit, i vart fall inte publicerat, en sådan text om vare sig en biskop eller en ärkebiskop. Vart ska detta taga vart när Koskinen blir pensionär och har mycket tid att fortsätta att vara konsult och skribent. Kanske har Wejryd sina värsta år framför sig?

Men bortsett från påhoppet, som roar syndarna, vilket är Lennart Koskinens ärende? Han har kommit fram till slutsatsen att vi måste diskutera vår identitet som Kyrka och knyter an till Ludvig Jönssons tanke om bekännelsearbete, det projekt vi med viss möda rädda hem, vi som satt i dåvarande centralstyrelsens au.. Utmärkt förslag.

Koskinen menar att vi behöver ett bredare teologiskt underlag för organisationspysslandet. Man kan bara hålla med och säga: Välkommen i klubben. Andra har talat om att vi behöver en haverikommission.

Men är nu detta en stor händelse eller en majestätisk icke-händelse? För det senare talar det faktum att Koskinen ska gå i pension. Ingen behöver bry sig om honom. För det förra att det är en biskop som säger något och i en kyrka där det betyder mer vem som säger än vad som sägs, är det inte ointressant. Antagligen blir det livligt om en journaliskt fiskar upp oenigheten biskopar emellan och följer upp med rundringning till de andra biskoparna för att efterhöra vilka som håller med Koskinen. Å andra sidan kunde en journalist göra en uppföljning och spörja varför Koskinen inte förrän nu vill diskutera vår identitet som kyrka. Har det inte funnits skäl i åratal?

Och hade jag varit doktor vid SLU på Ultuna hade jag fortsatt fundera över hur det vilda hos vildkaniner överförs till biskopar. Biörn Fjärstedt sitter ju inte heller stilla i båten utan har, i mer verserade men dock ordalag, menat att de som bär ansvar för Svenska kyrkans öden och äventyr bör lämna sina poster. Läsaren fick själv dra slutsatsen att ärkebiskopen avsågs.