Existentiell eller teistisk-metafysisk?

Du är säker du, Dag Sandahl! Ingen äger sanningen som du, och som intäkt på detta skroderar du ständigt med din belästhet.
Ponera nu att du har fel! Allt kanske inte finns i dina böcker Och Gud sitter kanske inte inlåst i kyrkorna!
Man kan inte läsa sig till allt! Det finns en andlig dimension som inte sitter i trycksvärta.
Men det är tur, som jag brukar säga, att Gud finns trots kyrkan!
Och tänk efter, visst skulle det väl vara förfärligt om människor inte kunde möta Gud om de inte bevistade en gudstjänst! Det vore väl verkligen till att förminska honom!
Du skriver inte om gudstro, som jag ser det. Du skriver om en tro på kyrkan om tron på behovet av gudstjänster. Det är inte alls samma sak, hur gärna en del präster än vill tro detta.

I sitt näst senaste inlägg skriver "Tant Lila" att hon är akademiker, beläst och väl skickad att tolka texter.
Andra belästa akademiker "SKRODERAR" får vi nu veta i hennes senaste inlägg och i väl så många andra.
Lars F kvittrar ofta ut sin ständiga förtjusning över tanten. Vi andra känner oss inte fullt lika tvingade att helt dela denna förtjusning.
Detta var en parantes.

Mitt egentliga ärende består i att rekommendera Ulf Wickboms Essä i påskaftonens Barometer med titeln "Andlighet söker tro". Fantastiskt att en tidnings ledarsida kan uttrycka ett sådant djup.

Det Dag skriver om är kristen tro. Gud har lovat att möta oss i gudstjänsten, inte någon annanstans. Det innebär inte att han inte kan göra det men vi har inget löfte om att han skulle göra det. Alltså är gudstjänsten central i ett kristet liv.

Det är vidare så, enligt kristen tro, att ingen kommer till Gud utom genom Kristus, vilket inkluderar tro på Jesu död och uppståndelse för att vi ska få syndernas förlåtelse och evigt liv. Det har vi Jesu egna ord på. Tro kan man göra på många sätt men den som förnekar Kristi betydelse är inte kristen utan få benämna sin tro på något annat sätt.

Till sist, i all välmening: Lyssna på Lars.

Gud är så stor och ogripbar att vi människor bara kan förstå honom när han förminskar sig, t.ex. i inkarnationen.

På Långfredagen kunde se ett TV-program om den berömda svepeduken. På grund av bakteriekontamination blir det problematisk att använda kol-14 metoden. På samma sätt är det med tolkningen av Tron. När denna tolkning inte sker på knä i bön genom gudstjänstfirande utan bara bakom ett skrivbord blir den drabbad av existentiell kontamination. Bonhoeffer, Tillich och Bultmann var trons hjältar i "Bekännelsekyrkan", men det gäller att se upp med den existentiella kontamination som den tyska idealismen har drabbat dem med i deras teologi och som deras epigoner i änne högre grad är drabbade av. Detsamma gäller för Thomas av Aquino och Aristoteles eller Luther och nominalismen. Bonhoeffer drabbades ju i sin fångenskap av ateistiska anfäktelser när han menar att en kristen måste leva idag som om Gud inte funnes. Den som i bön renad av Skärtorsdagen firar Långfredagsgudstjänst och med öppet sinne tar emot Skriftens Ord förstår vad det innebär att förkunna Jesu död och att den är oss alla till godo, att inget ben slogs sönder på Honom och att Han inte mötte förgängelsen utan steg ner i dödsriket. Påskdagen innebär att vi bekänner hans uppståndelse för att mer och mer lära känna Skriften där det står att Han måste lida och dö och att Han måste uppstå.

Ateister, vad de än må kalla sig är på hugget just nu särskilt på internet, sprider sina namngivningsceremonier och kristendomskritik i alla former. Så, vad ska kyrkan göra åt det? Personligen högaktar jag Dig, Dag, för att Du orkar ta debatten, och blir man utmanad är det väl naturligt, men ändå tror jag att kyrkan i allmänhet tar för mycket notis om denna högljudda grupp. Låt den få hålla på – om de tror att frälsning på något sätt ligger dold i ateism får de väl hävda det, men de bör inte, vilket alltför ofta sker, få påverka kyrka och kristen tro. Vi må predika för dem – men behöver man alltid lyssna på dumheter?

Vid genomläsningen av denna blogg samt den tidigare "Hacka inte på Ulla!" av samma författare, är det förvånande att sådan text inklusive de tidigare kommentarerna kan skrivas med uppenbarligen seriösa avsikter. Vad är det egentligen ni dillar om? Våren år 2011! Ni har uppenbarligen ingen aning om hur liten kontakt med verkligheten ni har! Jag menar den existentiella verklighet som 85 procent av svenska folket lever sina dagliga liv i (utan religiositet eller annan vidskepelse) och också den verklighet som alla vetenskapens discipliner har funnit och där ingen plats för hokuspokus finns. Svar på de frågor som återstår kanske aldrig kan fås och i varje fall inte genom vidskepliga åtgöranden.

Det är fantastiskt att Sandahl och kommentatorerna tvistar om att läsa bibeln rätt och att rätt ord ska yppas vid mystiska (Läs: vidskepliga) ceremonier. Som om det hade den minsta betydelse. Våren år 2011.

När de 14-15 procent kyrkotrogna har gått hädan är det kört för kyrkan. Tills dess kan de förtära "gudasonens kött och blod" i obskyra riter; Vatten, som ersättning, Ulla Karlsson är ett farligt gift på mer än ett sätt som du fått erfara!

Därför det bästa råd jag kan ge svenska kyrkans funktionärer (biskopar, präster etc.) är omskolning. Eller ännu hellre: Straffa ut er genom att förvandla mystikbudskapet till ett kärleksbud. Ulla Karlsson har visat vägen till sanningen och livet för er som tills vidare håller er för kristna. Halleluja för en tuff tjej!

Jag har aldrig förnekat Kristus! Har du uppfattat det så har du missuppfattat mig. Men jag kan kanske hitta andra platser att möta honom än i kyrkan. För mig är det inte samma sak att vara kyrklig som att vara kristen.
Tack för din välmening, men jag tycker nog att det är Lars som ibland ska lyssna på mig, även om jag har den största respekt för hans stora belästhet. Det förnekar jag inte.
Och så Fader Spader, för mig räcker det bra med fästmannens förtjusning - när det är förtjusning! Man kan ju inte tilltala alla människor, det får man leva med!
Fader Spader verkar vara en präst? Brukar du tala om för folk att du tycker illa om dem???

Fader Spader har fått spader för att jag "kvittrar förtusning över tanten" (fästmön), som har skrivit om vikten av textanalys. Sign Elisbeth skrver däremot "i alla välmening" att tanten ska lyssna på fästmannen. Jag är smickrad, för vad är det om inte textanlys som jag skrivit om på min blogg: http://larsflemstroms.blogg.se/2011/april/langfredag-och-mysterium.html

Nu är jag ju varken teolog eller litteraturvetare, så jag låter f.Dag och m. Lisbeth fortsätta tävla om vem som har strörsta belästheten i världen mest belästa skönitterärar verk. Själv har jag läst historia, samhällsvetenskap och biologi som universitetsstuderande och autodikat.

Mest givande var delkursen i historievetenskaplig källkritik, men högsta poängen fick jag för att jag kom ihåg färgen på pärmarna på boken, som professorn själv hade skrivit.

Det var visst nåt om gamla kungasäten och kultplatser före Gamla Uppsala. Jag kom till slutsatsen att det var en försvarsskrift för monarkin (som vi ska ha kvar av andra orsaker), men inté seriös forskning. Redan då kunde man bli professor på att vara politiskt korrekt.

Mitt förhållande till gnosticismen är annars lantarbetarens och industriarbetarens uppskattning av det mer jordnära och fysiska: "Ja, han är sannerligen uppstånden." Som en fysisk verklighet och inte någon astralkropp. Jag kan gå så långt, så att jag säger att det är en klassfråga. Slavarna under antiken tyckte inte att gnosticismen sade dem någonting. De föredrog en kristendom som talade om död och pina. Det var en verklighet som de kände till.

Så är det nu också. Jag följde Fader Spaders uppmaning och läste Barometerns ledare. Visst är K G Hammar en arvtagare. Präst i fjärde generationen. Vad gör man när familjeföretagets traditionella produkter inte säljer längre? Man gör som hamburergrestaurangen, som jag besökte idag. Man har tagit upp kampen med den multinationella jätten (McDonalds) genom att låta gästerna komponera sina egna hamburgare. Så gör Sv.Ky idag.

Men jag läste också den andra ledaren i Barometern, den som med spelad indignation anklagade sossarna för att säga vad ett skitjobb är: ett skitjobb. Sossarna vräker ur sig att arbetarens jobb är värdelöst och inte behövs, påstod den indignerade ledarskribenten.

Men det är ju alldeles sant. Det finns en massa jobb, som inte behövs, vars enda syfte är att hyfsa arbetslöshetsstatiskiken. Och det har jag skrivit på sossebloggar i flera månader: Påmint om att detta började som socialdemokratisk "arbetsmarknadspolitik, som nu har tagits över av alliansregeringen.

Skitjobb finns inom kyrkan. Präster som ljuger och säger "På Jesu Kristi uppdrag förloter jag dig dina synder." Fastän prästen ifråga inte tror att det finns någon synd, att Jesus inte har korsfästs för våra synder, och inte har uppstått från de döda.

Om nu Jesus var en helt vanlig, prillig amatörfilosof som låtsades vara en gud, vilken befogenhet hade han då att delegera rätten att förlåta synder till het vanliga syndfria (synden finns ju inte) syndare, som råkar vara "teologiska tjänstemän" i Svky?

Skitjobb!

Nej, jag försöker inte undervisa fästmön. Jag tror nämligen att vi är mer överens än vad hon tror. Men vad ska hon tro, när personer som ska föreställa att vara mina meningsfränder uppför sig så tölpaktigt som sign Diabolo? Bakom hur ¨många signaturer görmmer sig mannen bakom sign Fader Spader?

Ah, vilken natt i Vitaby kyrka! Så många människor och så gripande. Vilken påskaftonsnatt!
Dag Sandahl pekar rakt på dagens förvillelser - litet restgods från den "nya himlens" potentater och vips har man en förklaring. Den kristna tron talar precis om vilka vi är och gör inga krumbukter.
Eller som min lärare i litteratur en gång sa (han var Jehovas Vittne, men var rörligare i huvudet än man kan tro): "Och f ö gör modernismen det stora misstaget att ta det själsliga för det andliga. Den förvirringen rår psykologien för. Ska jag nämna något namn så blir det Jung. Om Freud berömde sig av att vara en oförsonlig fiende till religionen - läs inte hans bok om Moses - så sympatiserar Jung med denna, alltmedan han tömmer den på dess innehålle."