En avgörande skillnad: gudstjänstfri söndag

I går bjöds jag på god lunch och det var både kött och broccoli och en hel del annat. Sallad (apelsin och rödlök). Om aftonen var det rökt lax i prästgården tillsammans med några salladsblad och räkor. Då kunde jag också förse mig med ett glas vitt vin. Ett! Jag brukar använda ett glas och så fyller jag på. Men ett är det.

När jag om morgonen uppsteg, funderade jag över gårdagens roliga samtal - sockenrådslag i Persnäs gav en del att tänka över och så hakade jag på med att fundera över hur söndagen Jubilate kan ha sett ut för Svenska kyrkans personal.

Av 24 000 anställda var hur många i gudstjänsten? Präster och diakoner är drygt 3000. Många var i tjänst och därmed i gudstjänst - men hur många lediga prioriterade något annat? Kanslipersonal, vaktmästare, barnledare, församlingspedagoger m fl - hur var det där? Och har vi 50 000 förtroendevalda - många med familjer. Hur var det med dem? Är det så att "firman" drivs runt på kontorstid men vad som egentligen gäller, det är vi oense om?

Jesus sa att den som inte församlar, förskringrar. Om de som står på lönelistan inte vill komma - varför ska vi vänta att andra skulle vilja komma då? Skulle väckelsen börja inte med dessa andra utan med dem som reser på kurser och konferenser och deltar i otaliga samtal - timmar och åter timmar! - om arbetet i kyrka och församling?

Naturligtvis talar vi inte om detta. Vi ser under veckans dagar glada ut, fikar tillsammans och så blir det helg, där en minoritet av de anställda återfinns i kyrkan - om de nämligen inte är i tjänst. Till sist är detta förödande. Och sist är kanske där vi är nu.

Jodå, malaria och militärtjänst är hinder för kyrkogång. Några är dessutom bortresta och dit man åker finns det aldrig, säger aldrig, någon kyrka. Konfirmanderna har i årtionden förklarat för mig att det förhåller sig på så vis i vårt land. Likväl tror jag att här är en avgörande skillnad. Vi bygger grundläggande församling genom att församlas. Det andra, det innovativa, kommer först när vi börjar göra det. Och den som är anställd i kyrkan får som alla andra en ledig söndag för att få tillfälle att fira gudstjänst, den lyx man annars håller sig med i tjänsten.

Nu har jag inte skrvit ett enda ord om miljöpartisten, som sitter i kyrkomötet och fastställer Svenska kyrkans lära och som regelbundet varje julbön återfinns i gudstjänst. Eljest icke. Kanske miljöpartisten också omfattar idealet "Köttfri måndag". Jag skulle inte bli förvånad om det förhåller sig på det viset.